Summa sidvisningar

28 september 2011

Björnar

Snart går björnarna i ide. Då känns det lite lugnare att rida genom snåriga skogar. Inte för att det hänt något någon endaste gång när vi varit ute med hästarna.

Men vi har björn som springer omkring här kring vår by och grannbyn. Flera olika personer har sett den/dem ? och spår efter dem.






I sommras stod min farbror (han har sin stuga i Hälsingland) där detta hände och sågade ner träd med sin motorsåg. Plötsligt hör han ett vrål bakom ryggen. Han vänder sig om och där står en björn på två ben och glor på honom ca 10 meter från karln. Sakta går han därifrån med sin såg och tar sig tillbaka till bilen. Han blev inte så rädd just då, men efteråt sa han att han aldrig har hört ett sådant hemskt ljud som när den vrålade.

En annan gång kom min morbror körande med sin bil som han prydligt parkerade på en skogsväg nära mina föräldrars stuga. När han ska kliva ur bilen ser han hur en stor björn kommer kutande över och efter den kommer min pappas båda hundar skällande. Björnen stack men i sin ilska hade den gett sig på några stubbar som den krafsat och klöst på så de var i tusen bitar (stubbarna alltså).

I en annan by några mil härifrån var det en karl som tog sin valp el unghund med på älgjakt. Den kom på en björn som vända sig om och jagade både gubben och hunden tillbaka mot bilen. Hunden blev helt förstörd och rädd efter detta så de tog beslut att avliva den eftersom den bara darrade och var rädd och konstig efter detta.

När jag var lite växte jag upp hos min farmor och farfar. Jag var där jämt alla lov och nästan alla helger. En dag så var jag och några av mina kusiner i den lilla stugan som vi kallar för vävstugan, eftersom det står en vävstol där. Stugan är placerad alldeles vid skogsbrynet och ca 250 meter från själva huset. När vi går ut ur stugen så står det en björn kanske 20 meter bort och stirrar på oss. Den bara stod där på två ben och liksom gungade med huvudet från höger till vänster som för att vädra. Jag gallskrek och sprang som en galning tillbaka till huset.

Naturligtvis var det ingen som trodde att jag sett en björn. Tills någon av mina farbröder verkligen gick iväg och tittade. Han fann massor av björnskit som sprutat ut ur den stackars björnen. Den var lika rädd som jag och sprang åt andra hållet när jag kutade därifrån och skrek.

De tre pojkarna som var och åkte skidor i våras, om det nu var i Åre trakten har jag för mig. Den första åkte rakt över idet utan att veta detta givetvis. Men han måste ha väckt björnen. Det vet man ju förstås. VÄCK INTE DEN BJÖRN SOM SOVER..

Nästa pojke kommer med sina skidor och blir indragen av den arga björnhonan i idet. Där är han helt chockad förstås med skidorna på och stavar förmodar jag inne i idet. Men nu kommer den tredje pojken och ser vad som händer och slår björnhonan allt vad han orkar på nosen med sin skidstav. Då släpper hon taget om pojke nr 2 och de kan rädda sig i säkerhet. Tyvärr så försvann björnhonan och ungarna i boet sköts ihjäl senare.

Hos min farmor där har de alltid haft får och renar ocskå för den delen men just fåren är som självaste delikatessen för björnarna. Flera gånger slog björnen ihjäl fåren för dem. En gång hände det alldeles utanför staketet, inte långt ifrån där jag såg björnen som sket ner sig. Den här björnen nöjde sig inte med vad den kunde äta utan slog besinningslöst ihjäl en massa får. En del slaktade björnen prydligt och lade pälsen åt sidan, andra bara dödade han med ett fruktansvärt slag med sin väldiga ram rakt över ryggen på de stackars kräken. Gevären hämtades och här skulle vaktas om björnen skulle komma tillbaka och ta resten av fåren. Men trots att vi vaktade i flera nätter kom den inte tillbaka. Fast vi hörde ett rysligt vrål inne i den snåriga skogen. Tur för björnen att den inte kom tillbaka.

Fast det är ju mycket sällan man hör att människor skadas av björnar. Visst har det hänt och kommer att hända. Oftast är det älgjägare som har hund eller andra som råkar komma på idet skulle jag tro.





I Sadjem en by här utanför Gällivare var det en pojke på 40-50 talet som fick sin arm uppäten av en björn. Ja det är sant ! Fast det som hände var att det var cirkus i stan och pojken som inte var speciellt gammal sträckte in sin arm till en isbjörn i en bur. Isbjörnen högg pojken i armen så svårt att den inte kunde räddas. Ingen ersättning skulle betalas ut av cirkusen till pojken. Advokat Henning Sjöstöm läste om fallet och hjälpte familjen att få rätt och ersättning av cirkusen. Sedan dess är det förbjudet att ha vilda djur med på cirkus.


Björnhistorierna är många och berättas om och om igen. Varje år tillkommer det nya.
Visst är det med spänning och tjusning man lyssnar?

Men visst vill vi ha björnar kvar i våra skogar ? Jag vill då inte bara träffa på dem på djurparker. Tänk vad spännande att kanske kunna få se en livs levande björn i skogen. (Fast på tryggt avstånd förstås)

27 september 2011

VECKANS HÄST Drifandi från Kristinehöj



Drifandi är danskfödd och född år 1993. Han kastrerades som 5 åring och såldes som turridningshäst till Sverige. Han var för pigg och het häst för att passa som turridningshäst och såldes vidare. Han har tävlat en hel del med sina tidigare ägare och han har enormt bra pass.

Till Norrbotten kom han för några år sedan och hamnade hos Elisabeth Sannelind, där han bodde under några år och med henne i sadeln blev de klubbmästare i tölt på en Bifrost tävling har jag för mig. Efter några år såldes Drifandi till Peter Eriksson i Koskullskulle Nu turas han och hans dotter Ellinor om att rida med Drifandi.





Peter och Drifandi blev placerade som 2a i en dressyrtävling som anordnades på Galgbacken.






Drifandi är fortfarande en pigg och framåt häst. Man kan inte gissa hans höga ålder när man ser honom rusa fram i hagen eller under ryttare. Han bär sin ålder med heder.

Drifandi har en spännande stam på sin moder sida, då de härstammar från den kända Kolkuósi gården på Island.






Drifandi betyder en drivande, pigg och framåt häst

25 september 2011

Hösttur på häst till älv och berg


Under helgen har Mårten och Annika Forsmo varit på tur med hästarna både lördag och söndag. På lördag tog de bergsturen med flickorna, Emma, Amelia och Emilia. På söndagen tog de viss del av stora älvturen som de red i motsatt riktning för vad vi brukar i normala fall. Med på turen Magnus och en annan Emma.





Jag fick stanna hemma eftersom min rygg fortfarande har knivstickskänsla i vissa rörelser




Även Kerstin och Andreas var på tur med ett annat gäng från Tyskland.

Att vara på tur gjorde ingen sur. Förutom jag som vackert fick vara hemma i min bur.





För övrigt har vi klarat nästan hela helgen utan regn. Några små droppar kom under lördagen.

Mårten red en av sina favoriter Sture som han nu berömmer så mycket. Sture var som en dröm säger han här brevid mig. (Hur ska han hitta Stures like )




Imorgon här det en ny fräsch måndag och en ny vecka ! Vi får se vad den har i beredskap åt oss.


Förresten hämtade vi hem 3 ston från Puoltikasvaara idag. Det är Diva, Járnvilja och Hel som nu tillsvidare fortfarande kommer att gå på bete i en annan hage här nära.

23 september 2011

Ridskolan vecka 39

Vecka 38 blev torsdagen och fredagens grupper inställda pga av mitt ryggskott.

Nästa vecka ska de andra grupperna träna på sidvärtsförflyttningar i olika gångarter och samtidigt bli filmade igen. Har vi förbättrat sisten på de här gångerna ? det visar sig vecka 40 då vi har teori och ska se på filmerna på alla ryttare.a

Torsdags och fredags grupperna kommer att ha halvhalter och halter nästa vecka och vecka 40 kommer de att ha sidvärtsförflyttningar med filminspelning.

Halvhalter och halter har vi gjort i skritt, trav, tölt och vissa grupper även i galopp.

Hoppas att vi har ett bättre väder och mer sol eller snö hellre än detta regnade

22 september 2011

Ryggskott !


Idag har jag drabbats av ryggskott. Tur iallfall att jag var inomhus och att alla hästarna hade hunnit få mat. Plötsligt fick jag en enorm smärta i ländryggen och kunde knappt ta mig fram. Än värre var att jag fick försöka få tag på en telefon och ringa efter hjälp.

När jag lagt mig på sängen och låg där ett tag så kände jag att jag behövde gå på toaletten. Men upp kom jag inte. Efter en stunds telefonerande kom jag fram till en bekant sjukgymnast som var snäll nog att dyka upp här på sin lunch och med hennes hjälp kom jag upp ur sängen.

Nu är bara problemet hur jag ska komma upp nästa gång. Det går bra att stå rak och gå sakta framåt. Men att sitta eller komma upp ur liggande ställning är en enorm process i smärta.



Men ändå kan man inte mitt i allt elände låta bli att skratta. Här ligger jag likt Franz Kafkas skalbagge. På mage och kan inte ta mig upp. Kravlande och viftande med mina armar och ben.

Tanken på den enklaste saken som att sätta på sig ett par sockar känns otroligt långt borta. Idag har vi fått ställa in ridskolorna pga av detta också. Fast hur som hels så spöregnar det också med stark sidvind. Inget vidare ridväder alls.

Nu får jag bara hålla


så att jag snabbt blir ok igen och kan leva normalt

VECKANS HÄST Ida från Slätterne


Ida från Slätterne ägs av Malin Ågren och är ett litet piggt 5-gångssto.






Idas mamma är vårt gamla sto Skjóna fra Hjardarvholi och då blir Ida alltså halvsyster med både Odinn från Galgbacken och Frodi från Andra Sidan. Hennes pappa heter Geisli fra Medalfelli




Ida föddes på Slätternegård i Hälsningland och bodde i mellan Sverige i några år. Hon såldes sedan till en kvinna på Alnön som tog några föl efter Ida. Efter ytterligare några år såldes hon upp till Norrbotten och bodde utanför Råneå under några år. Förra året i mars fick Malin Ida i födelsedagspresent. Sedan dess har de hunnit vara med och tävlat lite här på hemma plan. De har gått några kurser för olika instruktörer.



Här är Ida och hennes mamma Skjona på Galgbackens vårtölt 2011

Ida har en klockren och bra tölt, en mycket fin trav också fast hon kan bli lite stressad som sin mamma och när det då kommer till kritan är det inte säkert att hon vill trava just då. Galoppen är ännu lite svag och den behöver stärkas just nu.

Ida är född 1999 och namnet Ida betyder virvel

17 september 2011

Jämtland tur o retur

En snabbresa ner till Jämtland och Tullus för att hämta hem Snaedis och Vera. De ska tillbaka på gården och användas i ridskolan nu under hösten. De är betäckta med Reynir och får förhoppningsvis föl nästa år. Járngrima får stanna kvar och vara med Odinn och Jessica på Dille. Det är dags för hennes inridning.




Heimdal


Här hemma har vi fortsatt inridning av Heimdal. Träning av Týr, Odda, Vinur och Lysingur som kommer att falla på min lott, så det känns mer än nog att ha dessa hästar att rida på.



Här är Vinur och Vanessa under sommarridlägret.


Några hästar kommer att säljas under hösten och vintern, till folk som vill lite mer än nöjjesridning.

En specialkurs för mammor/ pappor som vill lära sig att rida och hantera hästar för att deras barn gör detta, kommer vi att ha under en helg i oktober. Mer info om detta senare. Om det låter intressant kan ni föräldrar höra av er till mig.

Priset på Galgbackenvästarna som har svarta med orange brodyrtext på ryggen ligger på
600:- st.

Till veckan ska vi i ridskolan träna på halter/halvhalter. Detta görs i skritt, trav och tölt framförallt. Nu är det 3 ggr kvar på termin 3 (förutom sena tisdagsgruppen) som har 1 gång extra.

16 september 2011

Nuortikon Marja


Utanför Gällivare ligger en liten ödeby som heter Nuortikon. (och då menar jag inte Nuortikon station)

Här bodde mot slutet av 1800-talet en kvinna som kallades för Nuortikon Marja.Under många år har det varit lite tabu att överhuvudtaget prata om henne. Vad som är sant eller inte vet man idag inte riktigt men i folkmun har det berättats att:

Hon tog hand om gamlingar (förr i tidens ålderdomshem kan man säga) på den tiden så utlystes det en slags auktion på gamlingarna och den som kunde ta emot de gamla personerna och ha dem hemma, fick en summa pengar. Den som var nöjd med den minsta ersättningen fick ta hem de gamla.



Nu var det så att de här gamla människorna levde aldrig speciellt länge under hennes vård. De dog alltid efter 3-4 månader sägs det. Ryktena sa att hon tog en lång strumpsticka och stack in den under armhålan på de gamla. (Likt ett knivstick som man avlivade renar med förr i tiden). Dåtidens undersökning av döda kroppar var nog inte så noga och även om de var det så syntes kanske inte det lilla hålet under armhålan, där det förmodligen växte hår också.








En annan gång så kom det en konstapel med sina mannar dit för att förhöra Marja om en påstådd renstöld. När de kommer fram till hennes gård så hör de hur en någon skriker och slår inne i en rökbastu. De ser att dörren är reglad och där inne instängd sitter en gammal kvinna i hettan och all rök.

En annan historia om henne som verkar lite osannolik men ändå är att det kom två handelsresande eller gårdfarihandlare som det hette förr i tiden. När de kommer upp på hennes gård så kommer en hund springade mot dem och i munnen hade hunden en bit av en människoarm.

Det berättas också att man aldrig diskade utan att var och en i hushållet hade en egen kopp/kåsa som de slickade ur varje gång den var använd. (Det kanske alla gjorde på den tiden) men iallfall finns detta omnämnt i en bok. Jag har för mig att det var Samuli Paulaharju som skrev detta. Men han gjord sin resa i lapplänska ödebygderna ca 50-60 år efter att Marja dött.

Hennes hus i Nourtikon finns inte kvar. Där går nu vägen till byn Tidnokenttä.

Min pappas morfar Anton Nordvall, jobbade hos henne som dräng när han var ung. Han har berättat för min pappa och andra många historier. Men om det bara är rykten och sagor vet man idag inte. Hon dog på 1880-talet och var då gammal.

Många Gällivarebor är släkt med henne även jag.

















Nourtikon Marja var mycket rik och hade mycket silver berättas det också. Hon brukade åka med sin syster i ackja (en slags släde som dras en ren) till den gamla kyrkan i Gällivare (ett-öreskyrkan)för att vara med på gudstjänst. När Marja dog någon gång på 1880-talet, så begravdes hon under kyrkgolvet i just 1-öreskyrkan.







För övrigt heter kyrkan 1-öres kyrkan för att alla i hela Sverige var tvingade att betala skatt till bygget av kyrkan i Gällivare. Man ville kristna hedningarna och ansåg att det var något som var så viktigt så varenda hushåll i hela landet fick bidraga med just 1 öre.



Tiläggas ska att personerna på bilderna inte har med historien att göra.

Samuel Paulaharju som nämns här ovan var en etnograf som reste omkring och intervjuvade folk i Gällivaretrakten och Tornedalen på 30-talet någongång. Den som är intresserad kan googla på honom och få fram mer fakta.

15 september 2011

Lera lera och åter lera


Nu har det regnat i flera veckor. Alla hagar och vägar är fulla av lera. Hästarna liksom vadar i lera långt upp på benen på de värsta ställena. Hoppas att det fryser snart och blir hårt eller att solen och vinden hinner torka allting så allt blir hårt och bra igen.

Bäckarna är enorma och älvarna också. Det ser ut som värsta vårfloden.







Vera och Snaedis kommer hem under helgen. De har varit nere på betäckning hos Reynir fra Holhúsum. Fannar är ännu kvar här och har betäckt 2 ston. Tyvärr blev det inte fler ston till honom. Konstigt en sån kanonhäst med enormt bra rörelser också.

Fannar ska få åka hem inom kort och vi försöker lösa några lediga dagar för att kunna ta ner honom. Men det är en lång resa och man vill inte bara åka ner och vända.


















Járnsaxa flyttar till Johanna Elgholms ställe och ska vara där med Isa Gustafsson som har henne som sin häst tills vidare.

13 september 2011

Ny beställning av jackor och huvtröjor


Vi har fått förfrågan på att ta hem fler jackor. Därför gör vi nu årets sista beställning av galgbacken jackorna.

De finns från i barnstorlekar från 120-170 samt small-xxxlarge. Det finns både herr och damstorlekar. Färger som visas på bilden och ryggtryck med den häftiga Galgbacken loggan..

Pris för jackorna 530:-

Även Galgbackenhuvtröjorna finns att beställa. Pris 400:- st

Även de svarta galgbackenvästarna med brodyr GALGBACKENS ISLANDSHÄSTAR finns att beställa. Det priset måste jag få återkomma om. Pris för västarna ink brodyr 600:-

Vill du beställa så hör av dig till mig senast 30 september.










Det är kul att se hur ens elever utvecklar sig och blir bättre och bättre att rida. En del har valt att gå ridskola 2/ggr i veckan. Det märks direkt på de som får timmar i sadeln att de blir säkrare, mer avslappnade och duktiga ryttare. Flera olika hästar rider de också vilket är en stor fördel om man ska förbättra sig som ryttare.

12 september 2011

Ridskolorna vecka 37


Denna vecka ska vi mest rida trav. Travbommar och för vissa grupper ska vi även ha galopp på hinder.

De flesta grupper kommer att ha mycket trav, lättridning och trav nedsuttna.

Någon har fått byta grupp pga av ny handbollsträningstid just på riddagen. Någon ny elev (som ridit länge) dyker också upp i onsdagsgruppen.




Förra veckan reda alla grupper sin 3dje gång förutom sena tisdagsgruppen som vi ställe in pga en kraftig sidvind och spöregn.

Den här vecka kör vi fast det regnar ( om det inte råkar komma skyfall förstås) men då hör jag av mig till respektive grupp. I alla andra normala väderfall kör vi som vanligt.

11 september 2011

Sandra Marin kurs i både regn och sol




Under helgen har vi haft Sandra Marin här som hållit kurs för folk och fä.

Lördagen var ganska blöt men de flesta klarade sig ändå från att bli blöta då det ändå trots allt var mest uppehåll. På söndag sprack molnen upp och det blev en vacker solig höstdag. Här kommer ett litet urval av bilder som är tagna under dagen på några av deltagarna på kursen och annat folk som rört sig på gården under helgen

Helgens tema var långa och låga hästar som ska våga söka sig neråt och framåt med halsen och mulen istället för att bara krulla ihop halsen. (som en del hästar gör men inte alla givetvis)Hästen bör kunna sträcka ut sin hals och gå lång och låg samt även komprimera ihop sig.
































Här ovan har vi Emilia, två st Sandror, Tjalve, Seth, Yvonne, Sussi, Anette, Elise, Linnea och Eva. En del av deltagarna var rädda för att vara med på bild och ville helst gömma sig så fort jag närmade mig med kameran.