Björnar
Snart går björnarna i ide. Då känns det lite lugnare att rida genom snåriga skogar. Inte för att det hänt något någon endaste gång när vi varit ute med hästarna.
Men vi har björn som springer omkring här kring vår by och grannbyn. Flera olika personer har sett den/dem ? och spår efter dem.
I sommras stod min farbror (han har sin stuga i Hälsingland) där detta hände och sågade ner träd med sin motorsåg. Plötsligt hör han ett vrål bakom ryggen. Han vänder sig om och där står en björn på två ben och glor på honom ca 10 meter från karln. Sakta går han därifrån med sin såg och tar sig tillbaka till bilen. Han blev inte så rädd just då, men efteråt sa han att han aldrig har hört ett sådant hemskt ljud som när den vrålade.
En annan gång kom min morbror körande med sin bil som han prydligt parkerade på en skogsväg nära mina föräldrars stuga. När han ska kliva ur bilen ser han hur en stor björn kommer kutande över och efter den kommer min pappas båda hundar skällande. Björnen stack men i sin ilska hade den gett sig på några stubbar som den krafsat och klöst på så de var i tusen bitar (stubbarna alltså).
I en annan by några mil härifrån var det en karl som tog sin valp el unghund med på älgjakt. Den kom på en björn som vända sig om och jagade både gubben och hunden tillbaka mot bilen. Hunden blev helt förstörd och rädd efter detta så de tog beslut att avliva den eftersom den bara darrade och var rädd och konstig efter detta.
När jag var lite växte jag upp hos min farmor och farfar. Jag var där jämt alla lov och nästan alla helger. En dag så var jag och några av mina kusiner i den lilla stugan som vi kallar för vävstugan, eftersom det står en vävstol där. Stugan är placerad alldeles vid skogsbrynet och ca 250 meter från själva huset. När vi går ut ur stugen så står det en björn kanske 20 meter bort och stirrar på oss. Den bara stod där på två ben och liksom gungade med huvudet från höger till vänster som för att vädra. Jag gallskrek och sprang som en galning tillbaka till huset.
Naturligtvis var det ingen som trodde att jag sett en björn. Tills någon av mina farbröder verkligen gick iväg och tittade. Han fann massor av björnskit som sprutat ut ur den stackars björnen. Den var lika rädd som jag och sprang åt andra hållet när jag kutade därifrån och skrek.
De tre pojkarna som var och åkte skidor i våras, om det nu var i Åre trakten har jag för mig. Den första åkte rakt över idet utan att veta detta givetvis. Men han måste ha väckt björnen. Det vet man ju förstås. VÄCK INTE DEN BJÖRN SOM SOVER..
Nästa pojke kommer med sina skidor och blir indragen av den arga björnhonan i idet. Där är han helt chockad förstås med skidorna på och stavar förmodar jag inne i idet. Men nu kommer den tredje pojken och ser vad som händer och slår björnhonan allt vad han orkar på nosen med sin skidstav. Då släpper hon taget om pojke nr 2 och de kan rädda sig i säkerhet. Tyvärr så försvann björnhonan och ungarna i boet sköts ihjäl senare.
Hos min farmor där har de alltid haft får och renar ocskå för den delen men just fåren är som självaste delikatessen för björnarna. Flera gånger slog björnen ihjäl fåren för dem. En gång hände det alldeles utanför staketet, inte långt ifrån där jag såg björnen som sket ner sig. Den här björnen nöjde sig inte med vad den kunde äta utan slog besinningslöst ihjäl en massa får. En del slaktade björnen prydligt och lade pälsen åt sidan, andra bara dödade han med ett fruktansvärt slag med sin väldiga ram rakt över ryggen på de stackars kräken. Gevären hämtades och här skulle vaktas om björnen skulle komma tillbaka och ta resten av fåren. Men trots att vi vaktade i flera nätter kom den inte tillbaka. Fast vi hörde ett rysligt vrål inne i den snåriga skogen. Tur för björnen att den inte kom tillbaka.
Fast det är ju mycket sällan man hör att människor skadas av björnar. Visst har det hänt och kommer att hända. Oftast är det älgjägare som har hund eller andra som råkar komma på idet skulle jag tro.
I Sadjem en by här utanför Gällivare var det en pojke på 40-50 talet som fick sin arm uppäten av en björn. Ja det är sant ! Fast det som hände var att det var cirkus i stan och pojken som inte var speciellt gammal sträckte in sin arm till en isbjörn i en bur. Isbjörnen högg pojken i armen så svårt att den inte kunde räddas. Ingen ersättning skulle betalas ut av cirkusen till pojken. Advokat Henning Sjöstöm läste om fallet och hjälpte familjen att få rätt och ersättning av cirkusen. Sedan dess är det förbjudet att ha vilda djur med på cirkus.
Björnhistorierna är många och berättas om och om igen. Varje år tillkommer det nya.
Visst är det med spänning och tjusning man lyssnar?
Men visst vill vi ha björnar kvar i våra skogar ? Jag vill då inte bara träffa på dem på djurparker. Tänk vad spännande att kanske kunna få se en livs levande björn i skogen. (Fast på tryggt avstånd förstås)
Men vi har björn som springer omkring här kring vår by och grannbyn. Flera olika personer har sett den/dem ? och spår efter dem.
I sommras stod min farbror (han har sin stuga i Hälsingland) där detta hände och sågade ner träd med sin motorsåg. Plötsligt hör han ett vrål bakom ryggen. Han vänder sig om och där står en björn på två ben och glor på honom ca 10 meter från karln. Sakta går han därifrån med sin såg och tar sig tillbaka till bilen. Han blev inte så rädd just då, men efteråt sa han att han aldrig har hört ett sådant hemskt ljud som när den vrålade.
En annan gång kom min morbror körande med sin bil som han prydligt parkerade på en skogsväg nära mina föräldrars stuga. När han ska kliva ur bilen ser han hur en stor björn kommer kutande över och efter den kommer min pappas båda hundar skällande. Björnen stack men i sin ilska hade den gett sig på några stubbar som den krafsat och klöst på så de var i tusen bitar (stubbarna alltså).
I en annan by några mil härifrån var det en karl som tog sin valp el unghund med på älgjakt. Den kom på en björn som vända sig om och jagade både gubben och hunden tillbaka mot bilen. Hunden blev helt förstörd och rädd efter detta så de tog beslut att avliva den eftersom den bara darrade och var rädd och konstig efter detta.
När jag var lite växte jag upp hos min farmor och farfar. Jag var där jämt alla lov och nästan alla helger. En dag så var jag och några av mina kusiner i den lilla stugan som vi kallar för vävstugan, eftersom det står en vävstol där. Stugan är placerad alldeles vid skogsbrynet och ca 250 meter från själva huset. När vi går ut ur stugen så står det en björn kanske 20 meter bort och stirrar på oss. Den bara stod där på två ben och liksom gungade med huvudet från höger till vänster som för att vädra. Jag gallskrek och sprang som en galning tillbaka till huset.
Naturligtvis var det ingen som trodde att jag sett en björn. Tills någon av mina farbröder verkligen gick iväg och tittade. Han fann massor av björnskit som sprutat ut ur den stackars björnen. Den var lika rädd som jag och sprang åt andra hållet när jag kutade därifrån och skrek.
De tre pojkarna som var och åkte skidor i våras, om det nu var i Åre trakten har jag för mig. Den första åkte rakt över idet utan att veta detta givetvis. Men han måste ha väckt björnen. Det vet man ju förstås. VÄCK INTE DEN BJÖRN SOM SOVER..
Nästa pojke kommer med sina skidor och blir indragen av den arga björnhonan i idet. Där är han helt chockad förstås med skidorna på och stavar förmodar jag inne i idet. Men nu kommer den tredje pojken och ser vad som händer och slår björnhonan allt vad han orkar på nosen med sin skidstav. Då släpper hon taget om pojke nr 2 och de kan rädda sig i säkerhet. Tyvärr så försvann björnhonan och ungarna i boet sköts ihjäl senare.
Hos min farmor där har de alltid haft får och renar ocskå för den delen men just fåren är som självaste delikatessen för björnarna. Flera gånger slog björnen ihjäl fåren för dem. En gång hände det alldeles utanför staketet, inte långt ifrån där jag såg björnen som sket ner sig. Den här björnen nöjde sig inte med vad den kunde äta utan slog besinningslöst ihjäl en massa får. En del slaktade björnen prydligt och lade pälsen åt sidan, andra bara dödade han med ett fruktansvärt slag med sin väldiga ram rakt över ryggen på de stackars kräken. Gevären hämtades och här skulle vaktas om björnen skulle komma tillbaka och ta resten av fåren. Men trots att vi vaktade i flera nätter kom den inte tillbaka. Fast vi hörde ett rysligt vrål inne i den snåriga skogen. Tur för björnen att den inte kom tillbaka.
Fast det är ju mycket sällan man hör att människor skadas av björnar. Visst har det hänt och kommer att hända. Oftast är det älgjägare som har hund eller andra som råkar komma på idet skulle jag tro.
I Sadjem en by här utanför Gällivare var det en pojke på 40-50 talet som fick sin arm uppäten av en björn. Ja det är sant ! Fast det som hände var att det var cirkus i stan och pojken som inte var speciellt gammal sträckte in sin arm till en isbjörn i en bur. Isbjörnen högg pojken i armen så svårt att den inte kunde räddas. Ingen ersättning skulle betalas ut av cirkusen till pojken. Advokat Henning Sjöstöm läste om fallet och hjälpte familjen att få rätt och ersättning av cirkusen. Sedan dess är det förbjudet att ha vilda djur med på cirkus.
Björnhistorierna är många och berättas om och om igen. Varje år tillkommer det nya.
Visst är det med spänning och tjusning man lyssnar?
Men visst vill vi ha björnar kvar i våra skogar ? Jag vill då inte bara träffa på dem på djurparker. Tänk vad spännande att kanske kunna få se en livs levande björn i skogen. (Fast på tryggt avstånd förstås)
Kommentarer
Skicka en kommentar