Summa sidvisningar

31 juli 2016

Kraftur från Galgbacken

Vi fick ett föl den 10 juli. En söndag morgon då det inte var mycket folk här. Vi på gården var själva bortresta och då passade givetvis stoet på att föda.

Allt verkade vara i sin ordning, men på kvällen upptäckte Sofie Kangas att fölet inte ville röra sig och inte kunde dricka. Nu var goda råd dyra ! Hon ringde snabbt till Eva Bergström som jobbar här och Eva hoppade i bilen mitt på natten, hämtade Jessica Lundberg som varit med förut när ett föl fick blodförgiftning.

De tvångsmatade fölet med mjölkersättning och råmjölk som jag hade i frysen. Lite piggare verkade fölungen att bli efter att ha fått lite ersättning. Men det upptäcktes också att mamman Odda hade lite lite mjölk och kanske fått för lite råmjölk de där viktiga första timmarna.

Nästa dag fortsatte Eva och Tilda Johansson att mata fölet, men på kvällen upptäckte Erica Boman att något var alldeles galet så de fick ringa ut jourveterinären som kom farandes ända bortifrån Kiruna 12 mil norröver.

Hon vätskade upp fölet och gav den lite olika medikament. Veterinären hade inte stora förhoppningar.

Så gick veckan alla möjliga människor hjälpte till på olika sätt. Men allra mest Eva Bergström och Veterinär Nora Franke från Gällivare Distrikt veterinärstation.

När vi kom hem så levde fölet ännu och var dessutom piggare. Vi fick fortsätta med blåbärsproviva och laktosfri a-fil. Mjölkersättning samt mjölka mamman då och då och tvinga fölet att dricka.



Ja så gick flera dagar med dropp då och då , sprutor i vener och muskler mm. Men nu verkar det vara på rätt väg. Kraftur som den fått heta har inte behövt någon medicin sedan i torsdags och diar själv sen sedan 1 vecka tillbaka.

Han har lite ont i lederna ännu verkar det som. Vi får se om det blir värre eller om han får feber då får vi nog sätta in medicineringen igen. Men det är bättre mycket bättre. Från att ha legat livlös och inte kunnat svälja själv till att nu springa bakom sin mamma och dia själv.

Han har fått namnet Kraftur från Galgbacken för att han var så levnadsglad och inte dog trots alla odds.

Vi tackar alla som hjälpt till med fölet då vi varit borta och själva inte kunde vara på plats. Ni är guld värda allesammans ingen nämnd och ingen glömd.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar