Terror i världen och en arbetsdag på Galgbacken
För att det inte bara ska vara elände i dagens blogg gjorde jag en liten filmsnutt om en arbetsdag här ute på gården. Men i övrigt har jag funderat över många saker.
Jag kan tycka att folk klagar över småsaker många gånger när det finns så mycket mer att klaga över eller att hjälpa om man vill. Jag själv är inte den bäste att säga hur och vad man ska göra. Jag är inte med amnesty, rädda barnen, röda korset eller annan hjälp organisation. Inte heller har jag något fadderbarn. Jag beundrar dem som är med och försöker göra världen bättre. I mina unga år var jag med i greenpeace, men är inte med där heller längre. Däremot försöker jag att skänka en slant om det händer katastrofer som jordbävningskatastrofen i Haiti eller liknade hemska saker som händer.
För 25 år sedan befann jag mig i Asien. Det var då precis som nu oroligheter i världen. I Peking Kina på Himmelska fridens torg demonstrerade flera tusentals personer (främst studenter) på ökad demokrati minskat korruption något man kan tycka ska vara självklart men som är långt ifrån detta i många länder. Regimen skickade in militärfordon som sköt på de obeväpnade demonstranterna
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=769083
Jag själv befann mig i en annan kinesisk stad utanför Kina nämligen i Singapore när massakern inträffade. Jag frågade olika människor i Singapore hur de tyckte och vad de kände inför det som inträffat. De flesta trodde att saken var överdriven den där dagen den 4 juni och att det inte var så farligt. Men det skulle visa sig att det var inte något som var överdrivet utan att de kunde ske då liksom nu.
I Kambodja var röda Khmererna på tillbakagång. Kambodja var i krig med Vietnam och Khmererna flydda in i östra Thailand. Efter följde Vietnameserna och det utfördes bombningar och vägar avspärrades minns jag också från den här tiden.Vid ett tillfälle befann jag mig precis till Kambodjas gräns och det var osäkra tider och osäker mark. Militärer dök upp lite överallt med hotfulla miner och vapnen viftandes.
Till Tibet fick man inte komma hur som helst. Inga journalister inga turister iallafall inga västerländska fick inträde till det mytiska landet. Hur det är idag vet jag inte men här var det Kina som tagit kontrollen över landet och tillät inte världen utanför att se vad som hände innanför gränserna. Några smugglade sig in under lastbilar som gick över gränsen från norra Indien kommer jag ihåg och berättade olika historier om vad som hände där inne. Tibets andlige ledare Dalai lama lever i exil i Indien.
Jag trodde att jag skulle kunna resa till Burma för att titta på de gamla städerna utanför Rangoon. Men se det gick inte heller för här styrde också en militärjunta och folk släpptes varken in eller ut i landet på den här tiden. Samma år 1989 fick Burma ett nytt namn av sin militärregim och heter sedan dess Myanmar. Vilket jag vägrar kalla landet för. För mig heter landet Burma. Det finns en kvinnlig frihetskämpe i Burma som heter
Aung San Suu Kyi,: Hon har fått sitta i husarrest i många många år och blivit frisläppt för några år sedan men återigen hamnat i husarrest då hon uttalat sig negativt om regimen i landet. Aung San Suu sattes i hus arrest den där sommaren 1989 minns jag också. Sen fick hon sitta där inspärrade i flera år. Hon tilldelades FNs fredspris många år senare
I Afghanistan beordrade en talibanledare att förstöra avgudabilder. Vilket resulterade i att talibanerna sprängde de 600 år gamla stora statyerna på Buddha. Andra religösa ledare inom islam protesterade men förgäves statyerna var redan sprängda i bitar.
Just nu händer det grejer runt om i världen också som vi inte får blunda för Egypten, Syrien, Ukraina mfl mfl länder. Ett land där folk dödas systematiskt för vad man tycker/känner/tänker är inte något som vi vill att våra barn eller barnbarn ska behöva växa upp i. Den ensamma människan kan vara svag men tillsammans borde man kunna göra världen bättre.
Jag har inget bra svar för hur vi ska kunna hjälpa folk till en bättre värld, men man kan börja med sig själv och försöka leva som man lär och hoppas att andra gör detsamma och kanske inte bara blundar för allt som händer runt omkring en och låtsats att det är en filmatisering på TV.
Ja det är mina tankar för idag. Man måste kunna prata med varandra, sin granne, sin ovän, sin vän, sin omgivning för att försöka lösa de konflikter som kan uppstå. Livet är för kort för oss alla att gå omkring och vara arga/bittra/besvikna.
Jag tror också på en slags karma att den som gör gott får gott tillbaka, och att om man gjort någon illa tex misshandlat/mördat smutskastat någon får man det tillbaka i sinom tid.
Jag kan tycka att folk klagar över småsaker många gånger när det finns så mycket mer att klaga över eller att hjälpa om man vill. Jag själv är inte den bäste att säga hur och vad man ska göra. Jag är inte med amnesty, rädda barnen, röda korset eller annan hjälp organisation. Inte heller har jag något fadderbarn. Jag beundrar dem som är med och försöker göra världen bättre. I mina unga år var jag med i greenpeace, men är inte med där heller längre. Däremot försöker jag att skänka en slant om det händer katastrofer som jordbävningskatastrofen i Haiti eller liknade hemska saker som händer.
För 25 år sedan befann jag mig i Asien. Det var då precis som nu oroligheter i världen. I Peking Kina på Himmelska fridens torg demonstrerade flera tusentals personer (främst studenter) på ökad demokrati minskat korruption något man kan tycka ska vara självklart men som är långt ifrån detta i många länder. Regimen skickade in militärfordon som sköt på de obeväpnade demonstranterna
 |
| bild från DN |
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=769083
Jag själv befann mig i en annan kinesisk stad utanför Kina nämligen i Singapore när massakern inträffade. Jag frågade olika människor i Singapore hur de tyckte och vad de kände inför det som inträffat. De flesta trodde att saken var överdriven den där dagen den 4 juni och att det inte var så farligt. Men det skulle visa sig att det var inte något som var överdrivet utan att de kunde ske då liksom nu.
I Kambodja var röda Khmererna på tillbakagång. Kambodja var i krig med Vietnam och Khmererna flydda in i östra Thailand. Efter följde Vietnameserna och det utfördes bombningar och vägar avspärrades minns jag också från den här tiden.Vid ett tillfälle befann jag mig precis till Kambodjas gräns och det var osäkra tider och osäker mark. Militärer dök upp lite överallt med hotfulla miner och vapnen viftandes.
Till Tibet fick man inte komma hur som helst. Inga journalister inga turister iallafall inga västerländska fick inträde till det mytiska landet. Hur det är idag vet jag inte men här var det Kina som tagit kontrollen över landet och tillät inte världen utanför att se vad som hände innanför gränserna. Några smugglade sig in under lastbilar som gick över gränsen från norra Indien kommer jag ihåg och berättade olika historier om vad som hände där inne. Tibets andlige ledare Dalai lama lever i exil i Indien.
| Tibet |
Jag trodde att jag skulle kunna resa till Burma för att titta på de gamla städerna utanför Rangoon. Men se det gick inte heller för här styrde också en militärjunta och folk släpptes varken in eller ut i landet på den här tiden. Samma år 1989 fick Burma ett nytt namn av sin militärregim och heter sedan dess Myanmar. Vilket jag vägrar kalla landet för. För mig heter landet Burma. Det finns en kvinnlig frihetskämpe i Burma som heter
Aung San Suu Kyi,: Hon har fått sitta i husarrest i många många år och blivit frisläppt för några år sedan men återigen hamnat i husarrest då hon uttalat sig negativt om regimen i landet. Aung San Suu sattes i hus arrest den där sommaren 1989 minns jag också. Sen fick hon sitta där inspärrade i flera år. Hon tilldelades FNs fredspris många år senare
I Afghanistan beordrade en talibanledare att förstöra avgudabilder. Vilket resulterade i att talibanerna sprängde de 600 år gamla stora statyerna på Buddha. Andra religösa ledare inom islam protesterade men förgäves statyerna var redan sprängda i bitar.
Just nu händer det grejer runt om i världen också som vi inte får blunda för Egypten, Syrien, Ukraina mfl mfl länder. Ett land där folk dödas systematiskt för vad man tycker/känner/tänker är inte något som vi vill att våra barn eller barnbarn ska behöva växa upp i. Den ensamma människan kan vara svag men tillsammans borde man kunna göra världen bättre.
Jag har inget bra svar för hur vi ska kunna hjälpa folk till en bättre värld, men man kan börja med sig själv och försöka leva som man lär och hoppas att andra gör detsamma och kanske inte bara blundar för allt som händer runt omkring en och låtsats att det är en filmatisering på TV.
Ja det är mina tankar för idag. Man måste kunna prata med varandra, sin granne, sin ovän, sin vän, sin omgivning för att försöka lösa de konflikter som kan uppstå. Livet är för kort för oss alla att gå omkring och vara arga/bittra/besvikna.
Jag tror också på en slags karma att den som gör gott får gott tillbaka, och att om man gjort någon illa tex misshandlat/mördat smutskastat någon får man det tillbaka i sinom tid.
Kommentarer
Skicka en kommentar