Livet går vidare...

Hild är nu utan mamma

Livet fortsätter på Galgbacken. Lilla Hild som blev moderlös är tillsammans med de andra stona och fölen i sin hage. Jag har sett henne dia lite av de andra mammorna, vi får se om det räcker eller om man måste ge henne mjölkersättning.


Vi håller tummarna på att hon får i sig tillräckligt av de andra mammorna och att de låter henne dia ofta.

Igår tände några här på gården ljus åt Terna.  Ett av dem brann ännu nu mitt på dagen men de andra 3 hade slocknat så vi får nog tända dem igen när det blivit mörkt.

Ljusen för Terna


Den 14 november kommer veterinären hit ut igen. Nu är det vaccination av flera hästar samt kastrering av 2 hästar. Det kan behövs lite handkraft och hjälp så är ni lediga den dagen är ni så välkomna hit.

Farbror veterinären kommer kl 10 - 15.


Två svansar som ser ut som bäversvansar


Heid Mestur och Hild

Idi funderar och njuter av vädret som liknar en
vacker vårdag

Pvermodska = Tvärmodska = Tvärtemotskan



En vän till mig på Island miste också under helgen 2 ston och ett föl blev moderlöst. De hade under en snöstorm gått ner sig i ett djupt dike. Den ena frös/druknade i princip direkt den andra fick de upp ur diket men stoet var sån nedkylt att det dog iallfall. 

Tråkiga saker händer ibland och så är det nog med livet. Alla får en beskärd del av lycka, nöjje, smärta och sorg.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag skäms än idag !

Bild
 Jag vaknade i natt och hade ångest för något som hänt för 21 år sedan ! Min bröllopsdag. Jag måste börja dagen före. Vi hade åkt till Kalifornien och bodde dagen före bröllopet i Santa Cruz, en liten stad söder om San Francisco, någon timmes körning. Vi kom till Santa Cruz på eftermiddagen och sökte någonstans att bo.  Det verkade vara fullt överallt men till slut kom vi till ett litet trevligt motell. När vi frågade om lediga rum, så sa personalen först att det inte fanns något ledigt. Men sen tittade de på varandra med en konstig blick. Det fattade jag redan då men kunde inte förstå varför.  - Ja vi har ju ett rum ledigt förstås rum 123 eller vad det nu var för nummer minns jag inte nu.   JAA glada i hågen tog vi rummet som visade sig vara ett stort fint rum med balkong och ett litet kök i hörnet på motellet. Ut på the boardwalk hade vi bråttom och stack rätt snabbt ut på stan. Käkade lite tog en drink och gick omkring och hade trevligt. https://youtu.be/QpyJS7mLOe0 På kvällen sent
Läs mer

Snoppstenar !

Bild
Ridbanan är hal som is och det är lite svårt att rida och träna där trots att man har broddar. Men vi har fullt upp med olika hästar och deras olika problem som uppstår. Akupunktur, massage, tvätt av nedsmutsade bakar, verkning och allt annat som tillkommer. Några ska tölttränas, andra ska piggas upp och vissa ska lugnas ner och bli  LYDIGA. Annika Hagsted kom och rensade Pernillas häst Galsi på snoppstenar och när hon ändå var här i faggorna så fick hon även rensa på Heimdal. Vi gjorde en liten filmsnutt av detta se här ovan.  Vi tog bort vårt prat och lade till lite musik istället så ni slipper höra våra röster. Heimdal hade en del snoppstenar som fick delas för att man skulle kunna ta ut dem. Annika sätter olja i sin handske och för in sin hand in i själva skapet och liksom gräver ut stenarna. Skitäckligt tycker jag ! Ragnarök var vild idag och ville bara stå på bakbenen. Hemidal var lydig som vanligt men släpper enormt med päls och ser lite rufsig och tuf
Läs mer

Nuortikon Marja

Bild
Utanför Gällivare ligger en liten ödeby som heter Nuortikon. (och då menar jag inte Nuortikon station) Här bodde mot slutet av 1800-talet en kvinna som kallades för Nuortikon Marja.Under många år har det varit lite tabu att överhuvudtaget prata om henne. Vad som är sant eller inte vet man idag inte riktigt men i folkmun har det berättats att: Hon tog hand om gamlingar (förr i tidens ålderdomshem kan man säga) på den tiden så utlystes det en slags auktion på gamlingarna och den som kunde ta emot de gamla personerna och ha dem hemma, fick en summa pengar. Den som var nöjd med den minsta ersättningen fick ta hem de gamla. Nu var det så att de här gamla människorna levde aldrig speciellt länge under hennes vård. De dog alltid efter 3-4 månader sägs det. Ryktena sa att hon tog en lång strumpsticka och stack in den under armhålan på de gamla. (Likt ett knivstick som man avlivade renar med förr i tiden). Dåtidens undersökning av döda kroppar var nog inte så noga och även om de var de
Läs mer