Älvtur där vissa blev sur (om fötterna)

Idag har vi haft en lång höstridtur ner till Linaälven. Vägen dit är inte det enklaste just nu eftersom alla bäckar och även alla små rännilar är breddfulla med vatten. Det strilar och strömmar lite vartstans.





På ett ställe vägrade hästen som jag red på gå över en liten bäck. Jag fick hoppa av och försöka leda den över vattnet. Men det skulle jag inte ha gjort för mitt i bäckfåran fastnade mina gummistövlar och helt plötsligt stod jag i det kalla vattnet med bara sockarna på. Gummistövlarna stod kvar på bäckbotten. Jag fick ta av mig sockarna och hänga dem på tork runt mitt grimskaft som hängde runt hästhalsen.




När vi stannade gjorde vi upp eld och kokade kaffe, stekte plättar med vispgrädde, hjortronsylt och grillade korv. Då fick jag passa på att sätta mina stövlar nära brasan så de skulle torka något. Vi hade ännu lång väg hem.



Ibland hoppar hästarna över bäckarna (en riktig höjdare för ryggen) vill jag lova men för det mesta går de försiktigt och kollar var de sätter ner sina hovar.

Inget regn, ingen snö. Dagen var perfekt och nu känner man sig trött i både kropp och själ.

Vi hoppas vi orkar hålla oss vakna så vi kan titta på meteorregnet som ska inträffa i kväll vid 23-tiden




Imorgon kommer en ny häst till Galgbacken. Hon ska bo här över vintern och användas i ridskolan. Hästen heter Frenja från Hermelinsbacken. Närmare presentation imorgon