Járnvilja hästen som ville leva mot all odds
Járnvilja vår häst som föddes med krokiga benen kommer att få en ny ägare inom kort.
Hon föddes sent en kall regnig kväll. Annika upptäckte att Terna precis höll på att föda och såg på när fölet föddes. Ganska snart märkte vi att allt inte stod rätt till.
Vi fick lägga henne i en skottkärra och dra kärran med fölet in mot stallet. Det var krokigt,guppigt och besvärligt. Samtidigt var mammastoet alldeles till sig och var inte det minsta glad åt att vi tog iväg hennes unge i en skottkärra.
En fick leda och lugna mamman, och två Annika och Mårten fick kämpa med fölet på skottkärran.
Járnviljas framben var krokiga och vikta från "framknäna" bakåt så hon kunde inte räta ut dem och gå på benen. Jag och Annika hade kämpiga dygn med att delvis mata henne med nappflaska och varannan gång lyfta henne till mammans tissar så hon kunde dia. Det skulle ske ungefär var 25 minut.
Vilka jobbiga nätter det var. Veterinären Peter dök upp på morgonen och rådde oss att försöka linda hennes ben och göra några slags styltor.
Några PVC rör i plast kapades av och gjordes till styltor. Dessa fick läggas om varje dag och vi fick försiktigt tänja ut benen varje dag sakta sakta för att inte senorna skulle gå av. Viktigt var också att se att hästen inte fick skavsår och skador av styltorna.
I början kunde inte Járnvilja lägga eller ställa sig själv så vi fick arbeta i pass under natten för att hjälpa henne att komma upp och ner. Jag, Annika, Staffan och Jonatan arbetade de första nätterna i 3 timmarsskift. Vilket jobb!
Efter en stund så lärde sig fölet att ställa sig själv och till slut även att lägga sig med de stela styltbenen.
Hon sprang och hoppade som andra föl med sina styltben men blev fort trött och fick ligga och vila ganska mycket minns jag.
Det var inte bara benen som var krokiga på henne utan hon hade också ett underbett. Hon såg mest ut som en get tyckte vi. Lite skägg under hakan hade hon också.
När sommaren kom sprang hon som alla andra fast hon var mycket magrare än de övriga jämnåriga kompisarna. Det kan till viss del ha berott på hennes underbett. Hon avmaskades med en dunderkur och efter den kuren så hämtade hon sig sakta och till hösten hade hon fått mer fett på kroppen.
Nu är hon lika fin och fet som de andra. Bara ENORMT stor. Hon är lika hög som sin mamma som är ca 144 eller något sådant. Man ser att hon ännu är mer likt ett föl än en färdig häst. Hon har fölets utseende fast hon är JÄTTEHÖG med enormt långa ben.
Nu har Kerstin som sett och följt henne sedan hon var föl, bestämt sig att hon vill köpa Járnvilja.
De två verkar ha någon slags kemi som stämmer ihop. Bägge gillar varandra. Vi får hoppas att Járnvilja får vara frisk och kommer att hålla som ridhäst i framtiden. Fast det tror jag hon verkar inte ha det minsta problem med sina ben nu.
Hon föddes sent en kall regnig kväll. Annika upptäckte att Terna precis höll på att föda och såg på när fölet föddes. Ganska snart märkte vi att allt inte stod rätt till.
Vi fick lägga henne i en skottkärra och dra kärran med fölet in mot stallet. Det var krokigt,guppigt och besvärligt. Samtidigt var mammastoet alldeles till sig och var inte det minsta glad åt att vi tog iväg hennes unge i en skottkärra.
En fick leda och lugna mamman, och två Annika och Mårten fick kämpa med fölet på skottkärran.
Járnviljas framben var krokiga och vikta från "framknäna" bakåt så hon kunde inte räta ut dem och gå på benen. Jag och Annika hade kämpiga dygn med att delvis mata henne med nappflaska och varannan gång lyfta henne till mammans tissar så hon kunde dia. Det skulle ske ungefär var 25 minut.
Vilka jobbiga nätter det var. Veterinären Peter dök upp på morgonen och rådde oss att försöka linda hennes ben och göra några slags styltor.
Några PVC rör i plast kapades av och gjordes till styltor. Dessa fick läggas om varje dag och vi fick försiktigt tänja ut benen varje dag sakta sakta för att inte senorna skulle gå av. Viktigt var också att se att hästen inte fick skavsår och skador av styltorna.
I början kunde inte Járnvilja lägga eller ställa sig själv så vi fick arbeta i pass under natten för att hjälpa henne att komma upp och ner. Jag, Annika, Staffan och Jonatan arbetade de första nätterna i 3 timmarsskift. Vilket jobb!
Efter en stund så lärde sig fölet att ställa sig själv och till slut även att lägga sig med de stela styltbenen.
Hon sprang och hoppade som andra föl med sina styltben men blev fort trött och fick ligga och vila ganska mycket minns jag.
Det var inte bara benen som var krokiga på henne utan hon hade också ett underbett. Hon såg mest ut som en get tyckte vi. Lite skägg under hakan hade hon också.
När sommaren kom sprang hon som alla andra fast hon var mycket magrare än de övriga jämnåriga kompisarna. Det kan till viss del ha berott på hennes underbett. Hon avmaskades med en dunderkur och efter den kuren så hämtade hon sig sakta och till hösten hade hon fått mer fett på kroppen.
Nu är hon lika fin och fet som de andra. Bara ENORMT stor. Hon är lika hög som sin mamma som är ca 144 eller något sådant. Man ser att hon ännu är mer likt ett föl än en färdig häst. Hon har fölets utseende fast hon är JÄTTEHÖG med enormt långa ben.
Nu har Kerstin som sett och följt henne sedan hon var föl, bestämt sig att hon vill köpa Járnvilja.
De två verkar ha någon slags kemi som stämmer ihop. Bägge gillar varandra. Vi får hoppas att Járnvilja får vara frisk och kommer att hålla som ridhäst i framtiden. Fast det tror jag hon verkar inte ha det minsta problem med sina ben nu.
Hon har en härlig mamma också, Járnvilja. Det var en alldeles speciell känsla att ligga inne på golvet i samma box som mor och föl, och värma fölets kropp med sin egen under övervakning av Terna. Hon verkade förstå att det behövdes och hon accepterade att vi "bänglade" lite med både henne och fölet, men hon hade alltid koll!
SvaraRaderaSedan har Járnvilja utvecklats alldeles enormt och är en vacker och bestämd ung dam med mycket charm och spring i benen!
Jag är glad att Járnvilja får komma till någon som både känner till hennes historia, men som också kan se vilken utmärkt häst hon har utvecklats till. Hon är en pärla, vår "Heidrun", liksom Kerstin är! Rätt häst till rätt person, helt klart!
Nangen