Inkräktare i Aitikgruvan
För någon morgon sedan ringde de från vakten i den närliggande Aitikgruvan. Gruvområdet är omgärdat av ett högt staket och om man ska ta sig in på området måste man passera en spärr med en vakt i en kur. Området är även kameraövervakat.
Ja de ringde tidigt en morgon och frågade om vi hade några får ! De var nämligen en flock på 13 får som var på väg invandrades på gruvområdet. Nä några får hade vi ju inte men vi visste en som hade och ringde snabbt till en av våra grannar.
De löste problemet ganska snabbt och fick in alla sina får i deras hästtransport.
Nu i eftermiddags ringde det igen från gruvvakten. Nu var det 4 st Sibirian Huskey valpar som var på väg in i gruvan. De var smutsiga och leriga och fulla av bus.
Det var nog våra nyinflyttade grannars hundvalpar och gruvvakten fick namnen på de förmodade hundägarna. Hur det gick sedan vet vi inte i skrivandets stund.
De måste se ett och annat i den där kameran den som sitter i vakten. För några år sedan var 5 st av våra hästar på väg in i gruvområdet också. Inte var det kul att stressa och hämta grimskaft hästtransport och börja köra hästar två och två tillbaka till hästhagen.
Just nu är Amanda Kantola, Ida-Maria Nutti och Jessica Lundberg här ute och leker med Tjalve och Nikko (Ida-Marias fina hund). Den sitter så snällt och låter sig fotograferas på Tjalves 4-hjuling med hjälm på skallen.
Sara har åkt iväg med Jo-Mi till Norge. Där Saras föräldrar har sitt sommarviste vid havet. Det heter Kvaenangen.
För länge sedan på 1800-talet hade min morfars släkt sina renar ute vid ön Senja i nord Norge. Men när gränserna stängdes så fick inte de samer som hade sitt vinterviste på Svenska sidan något mer föra över sina renar till norska kusten.
Jag har alltid kännt mig hemma vid hav/fjäll kombinationen och kanske det är ett slags genetiskt arv eller längtan som gör sig till minnes att jag känner mig hemma när jag ser vyer som såna från Kvaenangen
Ja de ringde tidigt en morgon och frågade om vi hade några får ! De var nämligen en flock på 13 får som var på väg invandrades på gruvområdet. Nä några får hade vi ju inte men vi visste en som hade och ringde snabbt till en av våra grannar.
De löste problemet ganska snabbt och fick in alla sina får i deras hästtransport.
Nu i eftermiddags ringde det igen från gruvvakten. Nu var det 4 st Sibirian Huskey valpar som var på väg in i gruvan. De var smutsiga och leriga och fulla av bus.
Det var nog våra nyinflyttade grannars hundvalpar och gruvvakten fick namnen på de förmodade hundägarna. Hur det gick sedan vet vi inte i skrivandets stund.
De måste se ett och annat i den där kameran den som sitter i vakten. För några år sedan var 5 st av våra hästar på väg in i gruvområdet också. Inte var det kul att stressa och hämta grimskaft hästtransport och börja köra hästar två och två tillbaka till hästhagen.
Just nu är Amanda Kantola, Ida-Maria Nutti och Jessica Lundberg här ute och leker med Tjalve och Nikko (Ida-Marias fina hund). Den sitter så snällt och låter sig fotograferas på Tjalves 4-hjuling med hjälm på skallen.
Sara har åkt iväg med Jo-Mi till Norge. Där Saras föräldrar har sitt sommarviste vid havet. Det heter Kvaenangen.
För länge sedan på 1800-talet hade min morfars släkt sina renar ute vid ön Senja i nord Norge. Men när gränserna stängdes så fick inte de samer som hade sitt vinterviste på Svenska sidan något mer föra över sina renar till norska kusten.
Jag har alltid kännt mig hemma vid hav/fjäll kombinationen och kanske det är ett slags genetiskt arv eller längtan som gör sig till minnes att jag känner mig hemma när jag ser vyer som såna från Kvaenangen
Kommentarer
Skicka en kommentar