Jag skäms än idag !
Jag vaknade i natt och hade ångest för något som hänt för 21 år sedan ! Min bröllopsdag.
Jag måste börja dagen före. Vi hade åkt till Kalifornien och bodde dagen före bröllopet i Santa Cruz, en liten stad söder om San Francisco, någon timmes körning.
Vi kom till Santa Cruz på eftermiddagen och sökte någonstans att bo. Det verkade vara fullt överallt men till slut kom vi till ett litet trevligt motell. När vi frågade om lediga rum, så sa personalen först att det inte fanns något ledigt. Men sen tittade de på varandra med en konstig blick. Det fattade jag redan då men kunde inte förstå varför.
- Ja vi har ju ett rum ledigt förstås rum 123 eller vad det nu var för nummer minns jag inte nu. JAA glada i hågen tog vi rummet som visade sig vara ett stort fint rum med balkong och ett litet kök i hörnet på motellet. Ut på the boardwalk hade vi bråttom och stack rätt snabbt ut på stan. Käkade lite tog en drink och gick omkring och hade trevligt.
På kvällen sent kom vi tillbaka och jag skulle packa ner nått jag köpt i våra väskor. Varpå jag böjjer mig ner invid sängen. När jag då tittar på madrassen ser den lite skum ut. Något konstigt mörkbrunt täcker sidorna på madrassen. När jag då vänder på den var den full av torkat blod. Hela undersidan av madrassen var täckt av torkat blod. När vi sedan började studera rummet såg man små små blodstänk på sänglampor och andra grejjer runt sängen. Även på väggen bakom huvudkuddarna var det fullt med minimala små hål.
Det var för sent att byta rum och ingen personal fanns på stället mitt på natten. Det var bara att gilla läget och försöka sova där så gott det gick.
Nästa dag kunde vi tyvärr inte fråga om vad som hänt. Vi var tvunga att ge oss av i ottan efter en natt utan någon sömn (för min del iallafall). Vi hade långt att köra för att hinna till vårt bröllop kl 15.00 i San Fransiscos norska sjömanskyrka.
Vi rattade vår lilla gula cab mustang som var så liten så våra väskor inte fick plats i bagageutrymmet utan hela baksätet togs upp av vår stora resväska. Solen sken, Stilla havet till vänster och bergen till höger. Vackert värre. Men vi hann inte njuta av allt det vackra för jag hade en tid att passa först hos en frisör och sedan var det ju dags hos prästen i kyrkan.
Väl inne hos frisören sitter jag och pratar och har det trevligt medan han håller på med nån slags uppsättning av mitt hår. Jag ser att Mårten börjar trampa och ser orolig ut. Han är inte den som stressar upp sig i onödan, det vet ni som känner honom. Han säger lite försiktigt, nu måste du nog komma för vi ska vara i kyrkan på 15 min.
ÅÅÅHH HJÄLP nu var goda råd dyra. Bröllopskläderna var intryckta i väskan i baksätet på mustangen, vi hade en bra bit att köra i San Fransiscos backiga gatunät.
Jag betalar snabbt som tusan till frisören, men glömde ge dricks !!!
Vi hoppar i bilen och kör som Steve Mcqueen i Bullitt för att hinna. Vi hade minde än 15 minuter på oss och vägarna är backiga och mycket trafik, som att åka en berg o dalbana. Med den stora väskan skumpandes i bagaget med risk att flyga fram i nacken på oss
Väl framme väntar prästen, bröllopsvittnen och orgelspelaren. Vi har fortfarande inga bröllopskläder på oss och får rusa in på kyrkans toalett för att byta om i all hast. Glöm allt smink säger jag bara. Där fick jag stå med andan i halsgropen.
Efter cermonin bjöds det på tårta.
Vi tackade för oss och gav oss av och glömde igen att ge DRICKS !!! vilket är ett måste där borta. Så när jag upptäckte våra fadäser med dricksen har jag haft ångest och skäms för vårt beteende än i denna dag.
Sen hände en massa annat också men det är en annan historia
Kommentarer
Skicka en kommentar