Skorstenen på Gällivare sjukhus



(Det gamla sjukhuset)

I morse när jag åker iväg med vår pojke Tjalve till hans (inte dagis) men väl 6-årsgrupp på Sjöparkskolan i Gällivare, fick jag en flashback.

När jag själv var ca 6 år gammal så var byggruschen i Gällivare i full gång. Man byggde bla ett alldeles nytt stort fint sjukhus. Det skulle heta Gällivare Lasarett, minsann och bli norrbottens finaste och modernaste anläggning.



Det brydde vi småbarn oss inte det minsta om, men det som intresserade oss väldigt, så till den milda grad att vi gick man ur huse (iallafall alla barn) från Fjällrosvägen och Vallmovägen mellan 4-15 år för att titta på den SPEKTAKULÄRA ENORMA STORA SKORSTEN som rest upp över nejden. Där det förut bara varit träskmark och en liten älv som slingrade fram genom slyn, reste sig nu en enorm skepnad mot himlen. Nästan som om Gud själv hade rest upp detta mästerverk som ett pekande finger i mot skyn.




Jag minns inte vem som hämtade oss men det var med andan i halsen vi samlades där det nu ligger ett område som kallas Silverbrandshöjden. Där stod vi stumma av förundran över hur något hus överhuvudtaget kunde ha en sån ENORM skorsten. Något likande hade vi aldrig skådat i Gällivare iallfall.

Min pojke Tjalve pratade också om den när vi passerade sjön Noulajärvi frågade han mig plötsligt. Men mamma vad är det där för högt torn. Det tog en stund innan jag förstod att det var samma skortsten som hans mamma skådat med stora ögon 40 år tidigare.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jag skäms än idag !

Bild
 Jag vaknade i natt och hade ångest för något som hänt för 21 år sedan ! Min bröllopsdag. Jag måste börja dagen före. Vi hade åkt till Kalifornien och bodde dagen före bröllopet i Santa Cruz, en liten stad söder om San Francisco, någon timmes körning. Vi kom till Santa Cruz på eftermiddagen och sökte någonstans att bo.  Det verkade vara fullt överallt men till slut kom vi till ett litet trevligt motell. När vi frågade om lediga rum, så sa personalen först att det inte fanns något ledigt. Men sen tittade de på varandra med en konstig blick. Det fattade jag redan då men kunde inte förstå varför.  - Ja vi har ju ett rum ledigt förstås rum 123 eller vad det nu var för nummer minns jag inte nu.   JAA glada i hågen tog vi rummet som visade sig vara ett stort fint rum med balkong och ett litet kök i hörnet på motellet. Ut på the boardwalk hade vi bråttom och stack rätt snabbt ut på stan. Käkade lite tog en drink och gick omkring och hade trevligt. https://youtu.be/QpyJS7mLOe0 På kvällen sent
Läs mer

Snoppstenar !

Bild
Ridbanan är hal som is och det är lite svårt att rida och träna där trots att man har broddar. Men vi har fullt upp med olika hästar och deras olika problem som uppstår. Akupunktur, massage, tvätt av nedsmutsade bakar, verkning och allt annat som tillkommer. Några ska tölttränas, andra ska piggas upp och vissa ska lugnas ner och bli  LYDIGA. Annika Hagsted kom och rensade Pernillas häst Galsi på snoppstenar och när hon ändå var här i faggorna så fick hon även rensa på Heimdal. Vi gjorde en liten filmsnutt av detta se här ovan.  Vi tog bort vårt prat och lade till lite musik istället så ni slipper höra våra röster. Heimdal hade en del snoppstenar som fick delas för att man skulle kunna ta ut dem. Annika sätter olja i sin handske och för in sin hand in i själva skapet och liksom gräver ut stenarna. Skitäckligt tycker jag ! Ragnarök var vild idag och ville bara stå på bakbenen. Hemidal var lydig som vanligt men släpper enormt med päls och ser lite rufsig och tuf
Läs mer

Nuortikon Marja

Bild
Utanför Gällivare ligger en liten ödeby som heter Nuortikon. (och då menar jag inte Nuortikon station) Här bodde mot slutet av 1800-talet en kvinna som kallades för Nuortikon Marja.Under många år har det varit lite tabu att överhuvudtaget prata om henne. Vad som är sant eller inte vet man idag inte riktigt men i folkmun har det berättats att: Hon tog hand om gamlingar (förr i tidens ålderdomshem kan man säga) på den tiden så utlystes det en slags auktion på gamlingarna och den som kunde ta emot de gamla personerna och ha dem hemma, fick en summa pengar. Den som var nöjd med den minsta ersättningen fick ta hem de gamla. Nu var det så att de här gamla människorna levde aldrig speciellt länge under hennes vård. De dog alltid efter 3-4 månader sägs det. Ryktena sa att hon tog en lång strumpsticka och stack in den under armhålan på de gamla. (Likt ett knivstick som man avlivade renar med förr i tiden). Dåtidens undersökning av döda kroppar var nog inte så noga och även om de var de
Läs mer