Revbenen mår inte bra

Vi har haft det kallt och snöigt i januari-februari. Här hemma ska vi börja med många projekt både inne och ute. Altan ska göras utanför drängalängan. En annan altan här på vår baksida där vi kan ha utebord och stolar. Toaletten som är liten vid vårt sovrum, ska rivas ut och vi ska ta bort några väggar så toaletten kommer sig ihop med ett gigantiskt skafferi som finns liksom på baksidan av toaletten. Där inne blir det sedan en dusch badkar toa och tvättställ. Vårt skafferi blir mycket mindre men där är mest ihopsamlat skräp och återvinnings grejjer.

I vår hall ska vi ta bort en klädgarderob under trappen. Hundarna får sin nya sovplats där. Det blir nya lister och ny tapet där nere också. Vi ska isolera vår vind, där vi upptäckt att det inte fanns någon isolering överhuvudtaget. Det blir sån här ekoisolering som sprutas in. Det är av pappersmassa.

Just nu har jag lite trist och sitter mycket framför datorn/tvn. Jag har några frakturer på mina revben. Vi får se hur länge jag måste hålla mig stilla. Inget kul alls när jag har många hästar att rida/träna och mycket att göra här runt om på gården.

Här är min pappa och jag båda med hästar. Han hade nordsvenskar som han jobbade med ett tag i sitt liv.

Jag minns tydligt då den sista nordsvenska hästen skulle skickas iväg till slakteriet. Den ville inte gå på lastbilen och skyggade bak flera gånger. Men till slut sa faktiskt min farmor. Håll fast i dörrarna på lastbilen, som stod och slog av någon anledning.Kanske det blåste ? ingen aning nu. Men iallafall gick hästen på bilen och den kunde köra iväg. Min Pappa ångrade sig många gånger att han lät skicka iväg den sista hästen till slakt. Han tyckte när han blivit lite mer eftertänksam att den kunnat få leva länge till och stanna där på min farmors gård. När djur blir sjuka har man kanske inget val, eller om de är väldigt gamla. Under åren vi har haft hästar så är det alltid några som vi fått skicka vidare till de gröna ängarna. Några fick ben avsparkade, några blev mycket sjuka i ex tarmvred. Någon var väldigt gammal och slut. Men det är naturligtvis aldrig roligt.

Nu har vi äntligen vår. Tranor och svanar har flygit över gården med skränande läten. Vintergäck och snödroppar växer upp lite här och där. Gräset har sakta börjat växa igen och träden har knoppar. Under maj eller tidigast i slutet av april kommer några hästar ut på försäljning. Först ut är två 7 åriga hästar en valack och ett sto. Mer info och filmer/bilder på dem kommer senare.

Vinter i Skåne

Vi har en riktig vinter här nere. Det har snöat och blåst i princip sedan strax efter jul och snön ligger kvar ännu. Väderprognonsen säger att vi ska fortsatt ha kallt. Folk fryser och eldar så gott det går. Vissa människor har blivit insnöade. Det blev vi här också en fredag då det under natten snöat och blåst så vi inte kom ut från gården och plogvallarna var höga. Vägarna har plogats bra, men de blåser snabbt igen och bildas höga drivor av hård snö.

Bilden på gården är gammal och fotat på vår gård i Sakajärvi I grader är det inte så kallt upp till -10 någon natt. Dagarna är varmare och ligger oftast kring -2. När solen skiner påminner det om April uppe i lappland/norrbotten. Här på gården ska vi ta lite olika priser på att isolera golvet på vinden. Vi upptäckte nyligen att där finns ingen isolering alls. Vi funderar på sk ekoisolering. Det är någon form av pappersmassa som de blåser dit och under har man någon form av fuktspärr. Desstuom så är planerna att sätta in en till vedkamin. Den ska vara i vår lilla matsal.

Men det är en procedur med det också. Ritningar på rummet, kaminen och hela gården ska skickas in till kommunen. Så är reglerna nuförtiden. I äldre hus kan man få dispans att sätta in äldre kaminer. Men alla nyare kaminer måste vara godkända gällande hur mycket utsläpp kaminen gör. Vårt hus är inte isolerat utan är bara tjocka stenväggar. Det blir kallt om vi bara använder oss av våra jordvärmeslingor. Så vi har fått elda i vår vedpanna i källaren. Nu tänker jag inte frysa mer under kommande vintrar om det blir så här kallt som vi haft iår.

Av alla hästar är det Ragnarök som gått med föl till i våras som jag nu rider på mest. Jag kommer att rida henne, Afangi och järnvidja. De andra har jag svårt att hinna med just nu. Vårt sto Jarnsaxa börjar bli äldre hon är 20 år i år har jag för mig och vi tänker betäcka henne en sista gång denna vår.

List och Afangi kommer att få ett föl i maj. Det blir ett helsyskon till Stolt. Här ska vi slå bort några väggar och bygga en ny. Vi ska minska på vårt skafferi och ta bort 2 små garderober/skåp och göra vår toalett här uppe till en större badrum istället. Jag kommer att filma händelseförloppet när vi börjar med den renoveringen. Om det är intressant kommer det att finnas på instagram under hjalmarodsgard och troligen också på youtube anna-karin nordvall@galgbackens

Decemberblues med minnen från1960 talet

Snön försvann lika fort som den kom. Nu har vi varmt. Ovanligt varmt för årstiden tror jag. Julförberedelser görs överallt. Någon gran har vi inte ännu huggit oss, men det får nog bli till helgen. Stjärnor och stakar är framtagna. Nu ska resten av grejjerna fram tomtar, bonader och pynt.

Tjalve har brutit sitt nyckelben för några veckor sedan när han hoppade med sin Cross. Han blev opererad och har fått någon sorts platta insatt i nyckelbenet. Många gamla minnen börjar komma tillbaka. Kanske för att jag har mer tid att fundera på livet nu när det är i en lite lugnare fas. Eller så är det kanske naturligare när man blir äldre att börja tänka tillbaka på olika händelser. När jag var liten kanske i 5 års åldern, så bodde vi i utkanten av bebyggelsen och hade en skog och en stor gammal äng bakom vår gata. På andra sidan ängen uppe på en höjd tornade sig ett ensamt stort hus. En gammal timrad fin norrbottensgård. En gång i tiden hade de varit ett vackert hus, men nu på 1960-talet var dess storhetstid sedan länge förbi.

Huset såg ut som på den här svartvita bilden, men detta är en helt annan gård och fotot hittat på nätet. Vi ungar på gatan var lite rädda för kvinnan som bodde där helt ensam i det jättestora huset. Hon såg skrämmande ut och var ganska arg på oss barn. Det var andra tider på den tiden och hon gillade inte att folk överhuvudtaget gick över hennes gård eller ens brevid den. Hon jagade oss barn med hagelgevär. Vi var så klart livrädda, men kunde ändå inte låta bli att smyga oss dit ibland.

Ryktet gick om att hon dödat sin man och grävt ner honom i sin trädgård. Vi brukade krypa in i trädgården och titta på den utpekade graven. Där fanns en tydlig grävd ca 1,7 lång och kanske 60 cm bred plätt där det inte växte gräs utan var uppgrävd jord. Nu gissar jag att det var någon sorts plantering av blommor eller morötter. (fast kanske inte använt på länge då det inte växte nå på plätten). Ibland blev vi upptäckta. Hon skrek och gapade och sprang ut med bössan i högsta hugg och vi, vi sprang för livet.

Åren gick och gumman dog ensam och utfattig. Huset och hennes saker såldes på auktion. Min kusin och jag gick på auktionen, Vi var i tidiga tonåren och mycket nyfikna på hur det egentligen såg ut inne hos den arga tanten. I hallen eller farstukammaren hade hon tomma mjölkkartonger som var staplade från golv till tak. Jag minns inte nu om de var fyllda med något, men det vi tyckte det var jättekonstigt. Kanske hade hon dom som någon form av isolering. Eller så hade hon inte orken att slänga bort dem. Nuförtiden händer det nog sällan att gamla damer jagar barn med gevär. Det kanske har blivit tvärtom att barn jagar andra med gevär istället.

När jag tänker efter så minns jag en annan gång när min familj mamma pappa jag och min morfar var i Appojaure. Vi satt på stranden och kokade kaffe. Plötsligt började någon att skjuta, mot oss. Jag minns inte alla detaljer då jag var mycket liten men vi fick snabbt hoppa in i vår röda lilla bubbla och köra iväg. Jag tror inte vi såg skytten i allafall minns jag inte vem det var som sköt på oss den gången. Nu går år 2025 mot sitt slut. Under året har 1 häst sålts och 1 föl fötts. Under julledigheterna hoppas jag kunna rida med de hästar som ska hålllas igång, Vi har för många för att man ska hinna med dem alla och målet är att vi ska kunna sälja 2 till 3 st under nästa år.

Snön har kommit till Österlen

Vi har fått snö. Efter en lång period med varmt väder så vi inte ens haft meterologisk höst här nere förrän helt nyligen då termometern krypit ner till kring 0 grader. Vi har inte ridit med hästarna på över 1 vecka då det blivit halt och vi ännu inte satt på några broddar. Men under helgen får vi nu se om vi kan fortsätta rida. Det kommer att bli varmare igen misstänker jag. Vi har en panna i vår källare som vi kan elda med när det blir kallare ute. Men den rykte tvärt in och utlöste vårt brandlarm som larmade i högan sky så hundarna höll på att bli tokiga. Hela huset blev inrökt. Efter en veckas väntande på sotarne dök han äntligen upp och det visade sig vara en död fågel i skorstenen som blockrade rökgången. Nu är fågeln borta och vi fick sotat och därmed drag igen i skorstenen.

Vi var en hastig sväng upp till Gällivare för någon vecka sedan. Men vi hann dessvärre inte hälsa på någon, då vi bara var upp och vände i princip. Ålderstecken börjar hopa sig för mig. Blandannat så kommer jag på saker som hänt för länge sedan typ i barndomen eller ungdomsåren. Det kan vara grejjer man inte tänkt på under många år. Många roliga och dråpliga historier har säker alla människor om man börjar samla in folks upplevelser/händelser som hänt dem. Jag tänkte börja med att berätta lite olika saker som hänt under åren. Jag ska börja med Tjalves katastrof taxiresa från skolan.

En hösteftermiddag skulle vår pojke Tjalve åka hem med Taxi från skolan. Det gjorde han varje dag och det tillsammans med andra barn. Så det i sig var inget konstigt då vi bodde i en by Sakajärvi utanför Gällivare. Denna mörka eftermiddag var det snorhalt ute och det hade fallit lite snö. Taxin kom aldrig fram. Vi väntade och väntade och till slut ringde vi till taxistationen. De blev lite förvånade att inte han skjutsats hem ännu och försökte få tag på chaffören, som inte svarade när de ringde honom. De på taxistationen kunde se var han befann sig (har jag för mig) och att han körde runt på helt andra ställen än vad han skulle. Vi fortsatte vänta och vänta och jag tror att det tog över 2 timmar innan Taxin kom körande med Tjalve. Han var ca 7 år gammal och hade under den långa färden somnat i baksätet på bilen. Chaffören hade kört omkring med 2 barn i baksätet och tagit upp andra körningar under tiden. Till slut hade han kört den ena pojken mot hans hem, men lämnat av honom på fel väg. Mitt ute i mörka skogen där ingen var och mötte upp pojken. Han hade dessutom ett funktionshinder som gjorde att han inte kunde prata. Där fick pojken stå en stund ensam och rädd, ända till pojkens pappa fick tag på chaffören eller någon på taxi och upplyste om att han var avsläppt på fel ställe. Pojken var så ledsen och rädd och när pappan efter allt ståhej fick kontakt med chaffören igen och fick tag i sin pojke. Då såg han till sin förvåning då att det satt en till liten pojke i baksätet på bilen. Det var Tjalve som inte heller hade blivit hemkörd. Vi var alla oroliga och trodde först att det hänt en olycka pga halkan. Nu efteråt kan jag inte fatta att vi inte gjorde en polisanmälan. Man kan kalla detta för ett olaga frihetsberövande. Vi var alldeles för tama, när detta hände. Vi var nog lite chockade och handlingsförlamade. Efteråt har jag undrat mycket hur det fick för den andra pojken om han fick problem efteråt med att kanske åka taxi igen. Jag vet att chaffören fick sluta sitt jobb efter denna händelse iallafall

Nästa gång kommer jag att berätta något annat. Ett tydligt teckan på att man börjar bli gammal och pensionärsvarning

Några av de underliga saker som hände på Galgbacken ( gården i Sakajärvi)

Nu i Halloween tider passar det att jag berättar om några av alla konstiga/kusliga händelser som hände på gården. Redan när vi började med våra reparationer av huset så kunde man höra röster som pratade. Oftast var det en kvinna och man som pratade med varandra om något. Men det gick inte att urskilja några ord. Det var mest som ett otydligt mummel. Både jag ocn snickaren som vi hade som oftast hörde rösterna. Under senare år när vi bott där ett tag hörde även några av våra medhjälpare och hyresgäster rösterna.

En vårdag i mars då snön ännu låg djup står jag nere i hästhagen och ger hästarna mat. Då ser jag en blåklädd person gå på gården. Jag trodde det var en av grannarna som hade en liknande blåfärgad jacka, varpå jag skynade mig upp. En sträcka på kanske 150 meter. När jag kom upp och gick in i huset, fanns där endast Mårten och snickaren. Ingen hade kommit in och de hade inte hört eller sett något. I samma veva kör min pappa upp från andra hållet på gården med sin bil och inte heller han hade sett någon människa. Det fanns inte heller några spår ute i snön där någon kunde ha tagit sig förbi utan att det skulle synas spår.

På samma ställe i hästhagen något år senare hör jag hur någon ropar mamma mamma och jag tror då givetvis att det är min lilla 1,5 års pojke som tagit sig ut från sin spjälsäng och ropar på mig. Jag skyndar mig återigen upp och in i huset. Men där ligger han och sover i godan ro i sin säng fortfarande.
Många gånger har det luktat cigarettrök eller en doft av rosenparfym. Ofta försvann saker spårlöst för att dyka upp på konstiga ställen senare. Exempelvis en gång när jag varit ute och ridit efter en lerig vårväg. När jag kom tillbaka hängde jag upp min sadel i sadelkammaren och gick in och tog en kopp kaffe. Ingen annan var hemma på gården och efter ca 30 min gick jag ut igen för att ta nästa häst, men med samma sadel. Då saknas sadelgjorden och hur jag än sökte och sökte förblev den borta. Månaderna gick och en dag så låg den plötsligt mitt på stallgolvet, full med intorkad lera.
En annan gång hade vi en som jobbade hos oss och hon står ute mitt på stallplanen och hör plötsligt bakom sig hur någon springer. Det låter som om någon springer med träskor på ett trägolv. En lång stund hördes de springande stegen. Men där fanns varken något trägolv eller någon person som sprang. Jag själv var också ute men längre nedanför bakom en liten sommarstuga som vi hade på gården.

En sommarmorgon vaknade jag plötsligt av att vår dator slogs på. Datorn stod på köksbordet och helt plötsligt var den igång med ett fasansfullt högt ljud. Jag skyndar mig upp för att stänga av den. Då ser jag ut genom fönstret och där stor en svart häst ute på gården. Hjälp det är lösa hästar på gården ropar jag högt och rusar ut. Men på gården är allt lugnt och ingen häst är där jag såg den och alla andra hästar är lugna och coola i sina hagar. Vilket de inte varit om någon häst hade varit lös.

Många hörde knackningar och dunsar, andra blev ryckta i håret. Jag minns inte allt som hände men vet att det fanns en gammal gångväg som gick tvärs över vår gård som inte används sedan man gjort byavägen för bilar. Den gamla vägen användes nog i många hundra år innan man gjorde byavägen kanske i början av 1900-talet. En kvinna som bott hela livet i byn, berättade att när hon var liten, var det en gubbe från en annan by Mäntyvaara som hyrde in sig i vårt hus. Men han sa att det inte gick att bo där. Då hade han tagit en bibel och ett gevär och gått runt huset läst ur bibeln och skjutet med geväret. Om det är sant eller inte vet jag givetvis inte men det borde ha varit på 1920 -1930 talet.


Dessförinnan hade det bott en man där som inte alls varit speciellt snäll med barn och fruar. Jag forskade lite och mycket riktigt i slutet av 1800-talet bodde där en man som var gift flera gånger. Husturna dog (kanske i barnsäng eller annat vem vet) och flera av barnen dog. Tvillingar föddes och dog kort efter varandra och även en som jag minns det nu en 6 års pojke. Men vi ska komma ihåg att barndödligheten var stor och folk dog som flugor utan pencillin om man blev sjuk. Alla saker kommer jag just nu inte ihåg men det passar sig en sån här kulen halloweendag att berätta om lite av det som hände.

September

Nu först har hösten hunnit ikapp oss här nere. Det har blåst och regnat i några dagar. Fast det är ännu rätt varmt. Jag har åkt på en dunderförkylning igen kanske den nya coronavarianten.

Aegir är såld och hamnar någonstans i norra Stockholmstrakten. Vi önksar de nya ägarna lycka till.

Svea var på fölmönstring och fick ett mycket fint omdöme och poäng 145,5.

Augusti bara rasade förbi och redan är det september. Det är många hästar som ska ridas även fast Aegir är såld. Vi håller på med Ragnarök, Gestur, Affe, Sol, Jarnvida och Edda. Det räcker och man känner sig helt slut och trött ibland. Målet är att kunna rida och träna med så många som möjligt på helger och under veckoeftermiddagarna. Men hinnger vi med 4 st per kväll är det toppen. Oftast blir det kanske bara 1-3 hästar som vi hinner med. Stugan här på gården har vi haft uthyrd hela juli och någon vecka i augusti. Nu är det lugnare tider och ingen har bokat den nu under hösten. Vi ska försöka byta balkongdörr och fönster i stugan (Drängalängan) då det är en gammal och usel balkongdörr och vi vill ha en helglasad med ett liknande fönster brevid.

Anette Wiksten Åhl som tidigare bodde i Malmberget var och tävlade här på Gaedinakeppni SM som hon kvalat till med sin fina häst Hera. De tog sig till B-final. Här växer buskar och träd, man inte hinner med och plötsligt en dag upptäcker man att man har hamnat bakom en vägg av grönt. Vår avenbokhäck var ca 1,5 meter när vi flyttade in och trots att vi klippt den någon gång, så har den vuxit så den är säkert 4 meter hög idag. Nu måste vi försöka hitta på ett sätt att få den klippt. Grenarna är grova som ett mansben och kvistarna har vuxit ut åt alla som spretande armar. Troligen måste vi hyra en maskin av något slag som kan kapa och klippa grenarna.

Vi kommer att sälja bort några hästar och först ut nu i höst kommer Sol att vara. Hon är ett stort och stabilt sto 5 ¨år gammal med en toppstam. Pappan heter >Bodi från Åleby och mamman är Diva (Terna från Kambo) efter Divar från Lindnäs. Vi tror hon kommer att bli en toppridhäst och kommer också att passa till tävlingar, då hennes gångarter är mycket bra. Hon säljs till ett förmånligt pris då hon hade en liten defekt när hon föddes. Den operades bort och är något som hon aldrig haft något men av och inte heller någon begränsning i försäkring eller annat.

Vi har några vänner som dött den sista tiden och på lördag ska vi på begravning av en av dem här nere i grannbyn

SOMMAR SOMMAR SOMMAR

Under midsommarhelgen fick vi ett ledsamt besked. Lena Sjötoft som jobbat och varit en av de många personerna som hängt på galgbacken under många år dog plötsligt. Hon drabbades av plötsligt sjukdom och gick inte att rädda. Här på galgbacken var hon anställd en kort tid och var sedan en stor hjälp till alla här på gården både folk och fä med sitt kunnande om akupuntur, massage, rörelsestörningar mm. Listan kan göras hur lång som helst. Hon var en klok och lugn person, som var omtyckt av många. De sista åren hade vi inte lika mycket kontakt då vi flyttat söderut och Lena mer och mer engagerade sig politiskt. Vi sörjer och saknar henne och vår tid tillsammans.

Här nere har jag haft semester och har nu min sista vecka. Vi har haft olika gäster hela sommaren och vår drängalänga är uthyrd hela juli.

Fölet Svea rör sig med luftiga svävande steg och ser lovande ut för framtiden. Mamman är J+arnsaxa från Galgbacken och pappan heter Stáli från Skaneyland.

Till nästa år blir det endast 1 föl och det är List (den stora silverskäcken) och A`fangi fra Saudanesi. Förra årets föl Stolt med samma föräldrar är mycket vacker och rör sig lovande, så vill vill göra samama kombination igen.

Vår plan är ändå att sälja 3 hästar i år. Det är Aegir som Jamila har hos sig och Sól samt troligen även Edda. ASTA heter vår stora svarta snälla hund och så har vi ju ännu Paz den vita herdehunden men hon börjar bli till åren kommen nu. Hundarna trivs nu när vädret är varmare och de kan ligga ute på inner gården under dagarna.