Kvällsfunderingar

Ovanligt lite snö och den som finns smälter i rasande takt. En del av hästarna har släppt mycket av sin tjocka vinterpäls medan andra ser ut som luggslitna gamla yllesockor.


Vår volt har varit isig och hal. Den brukar jag använda när vi börjar med inridning av hästarna. Fast nu när det var så mycket is har vi inte använt den på flera veckor. Men i dagarna har det börjat synas lite mörka fläckar här och där i den.


Visst kan vi vara på ridbana också med dem, men om jag är helt ensam och ska börja med de yngre hästarna är det lite tjorvigt att i början ha för stor yta runt omkring sig. Lättare att hålla koll på linor och remmar på en mindre yta.



De brukar lära sig snabbt och efter bara några gånger behöver man varken linor, grimma eller annat. De lyder för röst och små tecken med hand. De stannar, startar, travar, galopperar på enkla små kommandon. Det har man igen sedan när inridningsarbetet ska fortsätta och  man kan överföra det man tränat på marken uppe på ryggen. Meningen är att man till slut ska kunna använda så lite hjälper som möjligt. Små små rörelser, el skänkeltryck. Att det helst inte ska synas vad man gör för att få hästen att göra det man vill.


Däremot tränar jag sällan de vuxna inridna hästarna i löslongering, om inte syftet bara är att de ska få röra på sig lite extra. De inridna använder jag alltid 2 linor och en gjord, så jag kan ställa och korrigera hästen med linorna.

En häst lärde vi att spela fotboll och räkna med sin hov genom att dra streck på en viss fråga, en annan att gå i spansk skritt och bocka, tacka mm. På de här sista åren har jag slutat att lära dem konster, då vi har så  många hästar här och vissa ska säljas vidare till folk som kanske inte alltid uppskattar att hästen börjar göra sina konster.

En del har blivit rädda när hästen plötsligt får för sig att visa sina trick och det är ju förstås inte meningen.

Att rida med halsring har vi gjort med många av hästarna och det hade vi också som obligatoriskt på många av våra ridläger. Bra för eleverna att märka att alla hästar går att rida med ring och att man inte behöver styra med tyglarna.

Att skjuta med pilbåge från hästryggen hade vi en hel ridskolegrupp som fick träna detta på sina ridlektioner. De fick galoppera och tölta runt skjuta mot ett mål med sina bågar Samma grupp fick lära sig att stå på hästarna och göra lite konster ungefär lite som voltige. De som gick i den gruppen blev alla duktiga ryttare med bra balans.

Man kan hitta på allt möjligt roligt tillsammans  med sin häst, I ridskolan hade vi varje termin inslag av trekk. Inte där man red på tid en lång sträcka. Utan vi tävlade i att gå över presenningar, under draperier, över små broar, skritta så sakta som möjligt mellan två sträckor. Slå in en puck i ett mål från hästryggen med en klubba osv osv.

Allt för att uppmuntra olika delar av hästsport inte bara dressyr, hoppning och töltridning på bana.

Det jag önskar vi hade tränat på  mer med alla ridgrupperna kanske nu med facit i handen, skulle ha varit att öva sig på vardagliga ting från marken. Ex hämta häst från hagen, fånga svårfångad häst i hagen.











 Hantera hästar i olika situationer. Grundläggande saker som folk bör kunna helst innan man börjar rida. Longera både lös och med linor. Var man ska stå, vad man ska tänka på och givetvis olika risker med vad som kan hända om man ex inte har koll på linorna.

Här är en gammal bild då,  hemdal in, denna gång med kapson