Nuortikon Marja

Utanför Gällivare ligger en liten ödeby som heter Nuortikon. (och då menar jag inte Nuortikon station)

Här bodde mot slutet av 1800-talet en kvinna som kallades för Nuortikon Marja.Under många år har det varit lite tabu att överhuvudtaget prata om henne. Vad som är sant eller inte vet man idag inte riktigt men i folkmun har det berättats att:

Hon tog hand om gamlingar (förr i tidens ålderdomshem kan man säga) på den tiden så utlystes det en slags auktion på gamlingarna och den som kunde ta emot de gamla personerna och ha dem hemma, fick en summa pengar. Den som var nöjd med den minsta ersättningen fick ta hem de gamla.



Nu var det så att de här gamla människorna levde aldrig speciellt länge under hennes vård. De dog alltid efter 3-4 månader sägs det. Ryktena sa att hon tog en lång strumpsticka och stack in den under armhålan på de gamla. (Likt ett knivstick som man avlivade renar med förr i tiden). Dåtidens undersökning av döda kroppar var nog inte så noga och även om de var det så syntes kanske inte det lilla hålet under armhålan, där det förmodligen växte hår också.








En annan gång så kom det en konstapel med sina mannar dit för att förhöra Marja om en påstådd renstöld. När de kommer fram till hennes gård så hör de hur en någon skriker och slår inne i en rökbastu. De ser att dörren är reglad och där inne instängd sitter en gammal kvinna i hettan och all rök.

En annan historia om henne som verkar lite osannolik men ändå är att det kom två handelsresande eller gårdfarihandlare som det hette förr i tiden. När de kommer upp på hennes gård så kommer en hund springade mot dem och i munnen hade hunden en bit av en människoarm.

Det berättas också att man aldrig diskade utan att var och en i hushållet hade en egen kopp/kåsa som de slickade ur varje gång den var använd. (Det kanske alla gjorde på den tiden) men iallfall finns detta omnämnt i en bok. Jag har för mig att det var Samuli Paulaharju som skrev detta. Men han gjord sin resa i lapplänska ödebygderna ca 50-60 år efter att Marja dött.

Hennes hus i Nourtikon finns inte kvar. Där går nu vägen till byn Tidnokenttä.

Min pappas morfar Anton Nordvall, jobbade hos henne som dräng när han var ung. Han har berättat för min pappa och andra många historier. Men om det bara är rykten och sagor vet man idag inte. Hon dog på 1880-talet och var då gammal.

Många Gällivarebor är släkt med henne även jag.

















Nourtikon Marja var mycket rik och hade mycket silver berättas det också. Hon brukade åka med sin syster i ackja (en slags släde som dras en ren) till den gamla kyrkan i Gällivare (ett-öreskyrkan)för att vara med på gudstjänst. När Marja dog någon gång på 1880-talet, så begravdes hon under kyrkgolvet i just 1-öreskyrkan.







För övrigt heter kyrkan 1-öres kyrkan för att alla i hela Sverige var tvingade att betala skatt till bygget av kyrkan i Gällivare. Man ville kristna hedningarna och ansåg att det var något som var så viktigt så varenda hushåll i hela landet fick bidraga med just 1 öre.



Tiläggas ska att personerna på bilderna inte har med historien att göra.

Samuel Paulaharju som nämns här ovan var en etnograf som reste omkring och intervjuvade folk i Gällivaretrakten och Tornedalen på 30-talet någongång. Den som är intresserad kan googla på honom och få fram mer fakta.