Det började redan när vi höll på att repa och dona här i huset och på gården. Tydliga röster hördes prata med varandra, oftast en man och kvinna. Det var svårt att avgöra vilket spåk de pratade med varandra då de oftast hördes mer som ett mummel. Jag tror att det var finska iallafall då jag tyckte mig uppfatta några ord någon gång då och då.
De som pratade höll till någonstans ute. De hördes bäst när man var inne i stallet och ibland trodde jag att någon kom till oss eller grannarna. Men när jag tittat ut och undersökt saken var snön orörd och inte en kotte syntes till.
Till saken hör att den gamla byvägen gick rakt över vår gård och fortsatte iväg över våra och grannens ängar. Kanske det är några vandrare från en tidigare tid ??.
Nåja det stannade inte vid röster. Jag minns en gång jag var nere i den nedre hästhagen och ser ett litet barn stå på gården och ropa mamma. Min pojke Tjalve var baby då och sov inne i sin spjälsäng. Han var kanske 1 -2 år.
Men vad ! har han tagit sig ur spjälsängen och kommit ut på gården själv och står där och ropar, tänkte jag och skyndade mig med fart upp på gården.
Men gårdsplan var tom. Inte en unge så långt ögat nådde. Inne i sin säng sov Tjalve gott. En annan gång är jag i samma hage igen och pysslar. Min Pappa och snickaren var inomhus. Inga andra var på gården vid de tillfället. Då ser jag en blåklädd person hasta över gården.
Min kära granne Maria Wallgren hade en liknade blå jacka, så jag var övertygad om att hon kommit för att hälsa på. Så igen skyndade jag mig upp på gården och i samma veva som jag kommer upp på gården kom någon uppkörande med en bil för uppfarten till oss.
Men ingen Maria var inne i huset dit ingen annan heller kommit. Inga spår i snön bakom vårt hus där man kan gena mellan husen om det inte är för mycket snö, som det var vi detta tillfälle. Personen i bilen intygade om att hon inte kommit nerför backen heller i den vevan, han körde upp.
😨😱
Nå jag tänkte inte ge mig utan gå till botten med detta så sagt och gjort ringde jag upp Maria och frågade vart hon tagit vägen. Nää säger hon inte har jag varit till er.Så vem var personen i blått och vem var barnet som ropade mamma ?
Kanske jag drömt och inbillat mig dessa saker ? om det inte hade varit för att flera andra också upplevt konstiga saker här på gården. Så om jag ibland är tokig, så har liknande händelser hänt flera andra också.
Oftast i stallet har sadelgjordar försvunnit och dykt upp på konstiga ställen länge efteråt. Stigläder är ändrade från en minut till annan. De kan skilja upp till 1 dm mellan vänster och höger. Trots att de varit jämna när man hängt upp sadeln man använt.
Det kan komma en parfymdoft som luktar rosor och ibland cigarrettröklukt. Dessa kan vara starka precis som om någon stod brevid och luktade.
Dunkningar i boxväggar och stalldörrar. Dörrar i stallet som stängs och öppnas av sig själva.
Folk som fått små knuffar i ryggen. En praktikant blev dragen 2 ggr i håret med någon minuts mellanrum. När hon skulle använda en motorsåg, som var supersvår att få igång.
Jag minns en gång hur vi åkte iväg och kom tillbaka strax efteråt och en av våra bilar som nyss stod avstängd på gården plötsligt stod och gick med motorn igång.
Ibland har steg hörts springa som på ett långt trägolv. Obestämt varifrån, men troligtivs stallet. Fast där har vi cementgolv så det kan inte stämma heller.
I natt började plötsligt billarmet att tuta och bilen blinkade hysteriskt mitt där ute på gården. Det
ju hända att något djur varit och stött till bilen.
Vem vet ?
Kanske finns naturliga förklaringar men det är svårt att greppa allt som hänt på ett sätt som är begripligt.
Jag bjöd hit ett medium som är känt från TV. Tänkte att det blir perfekt för att se om han var en bluff eller inte. Eftersom vi heter Galgbacken, och ja tyvärr visade det sig att han inte alls kände något. Han började med att säga att det kändes som om hans hals gick ut av.
Alltså fått sin ide om att detta varit en Galgbacken vilket det ju inte har. Efter att han fått höra att det inte var så, blev han mera tvär och kände inget mer. Men till saken hör att han hade med sig flera personer som däremot kunde känna av andra saker på platser som jag kunde bekräfta. De verkade ha haft en medial förmåga iallafall, fast jag inte ger mycket för den sk ledaren.
😗😕
Ja vad ska man säga och tro ? Byn är gammal flera hundra år. Vägen som går här uppe på åsen har brukats i många hundra år innan den lilla byvägen nere vid sjön blev till.
En kvinna som bott hela livet här i byn, berättade att när hon var liten fick de inte gå till vårt hus. De vuxna talade i smyg om en person som bott här uppe på vår gård. Han var visst inte så snäll med sina fruar (som var 3 st i tät följd) och sina barn. De ska ha haft en inte så trevlig uppväxt. Allt detta ska ha hänt på 1800 talet så det är ju svårt att verifiera nu.
Men på 1930 talet berättade hon också , bodde här en man från byn >Mäntyvaara. Han hyrde in sig på något sätt i vårt hus, men sa att det inte gick att bo här då det spökade så mycket. Enl utsago tog han blad från en bibel och spikade fast runt huset och gick med ett svartkruts gevär och sköt flera varv runt huset och mässade något.
Det konstiga är att jag har börjat fundera på de här sakerna nu när vår egen flytt från gården är nära. Vad säger de här "väsena" el spökena el småfolket eller vad det nu kan vara som funnits/finns här.
Kan de tänka ? är de bara bilder som en film ? är det inbillning av mig och flera andra ? Har de något medvetande om vad som händer.
Oftast brukar jag inte prata så mycket om det här för vissa gillar det inte alls..😏
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar