Först granngården nu Veterinärstationen

Först försvinner Granngården (Lantmanna) och nu försvinner distriktveterinären från Gällivare.

Det är inte lätt att vara hästägare här uppe i norr. Dessutom kostar foder och transport av foder en förmögenhet eftersom de oftast måste köpas och transporteras rätt många mil.

Här är alla hästar lugna och friska. Men på vintern kan de ofta
drabbas av kolik

Veterinärer för smådjur kommer att finnas både i Jokkmokk och här i Gällivare samt Kiruna.

Hästveterinärer och för andra stora djur kommer att utgå från Kiruna, Älvsbyn och Kalix som jag förstått detta rätt, till oss här inne i norrbottens inland.

Spik i hoven kan vara illa. Denna gång behövdes inte veterinär

Nu får alla med större djur än hundar hoppas på att de inte blir akut sjuka eller skadade. När man ska vaccinera och göra planerade ingrepp som tandraspning mm är det inga problem då man kan samla ihop ett gäng som ska behandlas. Det som oroar är allt det övriga som kan hända en djurägare.

Jordbruksverket har tydligen rekryterare som försöker hitta folk till de olika stationerna på landsbygden och mindre orterna. Det har visat sig inte vara lätt. Många utbildade är duktiga teoretiker men inte så praktiskt lagda har det visat sig. Det sägs också att många av de utbildade hellre vill jobba på kliniker och med smådjur.

Att få rätt folk på rätt plats, har visat sig vara extra svårt, många söker kanske jobb men passar inte att stå i kalla stall och ta hand om kor/hästar/renar ute i fält.

Kanske man måste se över rekryteringen, höja lönen för de som jobbar i fält ute med stora djur, eller ändra utbildningen på något sätt. Se över hur man löser det i andra länder.

Här fick vi ta akut hjälp av veterinär. Moderkakan lossnade
inte inom rimlig tid

Kanske helt enkelt ändra utbildningssättet. Ja jag vet inte, jag har ingen universal lösning. Men det oroar mig mycket att lita på att en veterinär som måste köra 12 mil, kanske längre ska hinna fram efter E10 (dödens väg) i snörök, halka och tung trafik.

Vi har haft problem tidigare när jourverksamhet var i Kiruna. Jag vet också att fler än mig haft liknande erfarenheter. Det vill vi inte uppleva igen.

Veterinärerna försöker säkert göra sitt bästa, men frågan är om tiden finns att åka så långt efter farlig väg och att vi får hoppas att de verkligen kommer och inte är i ex Karesuando och håller på med ett sjukt djur när någon i Jokkmokk behöver hjälp.