Minnen från Heden

Ibland kommer en massa gamla minnen över en. Kanske det har med stigande ålder att göra ?

Här i Gällivare har vi en sjö som heter Noulajärvi. Den ligger precis vid infarten till Gällivare när man kommer från både Luleå och Kiruna hållet.

Den ligger också precis bredvid och lite nedanför Gällivare gamla kyrkogård. Min farmor berättade alltid med fasa i sin gamla knarriga röst om att när folk begravdes på kyrkogården så flöt ibland likkistorna i vatten (grundvatten förmodar jag ) och  det vattnet rann ju sedan ner till sjön resonerade man på den här tiden. Så följden var ju givetvis att fisken i sjön inte gick att äta. Fiskarna åt av de dödas kött trodde man eller åtminstone simmade omkring i likvattnet.


Nu är det här ju förstås många år sedan folk pratade om det här, och sedan flera flera år tillbaka planteras det in fisk i sjön och man kan idag se många glada fiskare och pimplare stå där och fördriva sina dagar.

bilden på noulajärvi är tagen från geografi.nu

När jag var liten fanns inga hus bakom vårt. Eller nästan inga i allafall. Apelqvistheden fanns ju förstås med alla sina äldre hus och där fanns det en massa får som ibland vallades någonstans ifrån och förbi vårt hus kommer jag ihåg. Det här var flera år innan Hedstallet hade sin första ponny.

En gammal häst bodde i ett av husen med stall som fanns där den hette Patrik och var en brun snäll gammal nordsvensk.



På silverbrandshöjden fanns inget annat ett stort gammalt timrat hus. Där bodde en vresig gammal dam som med bestämda steg alltid gick samma väg till sitt jobb ( så länge hon jobbade) på Vassara Hotell. Hon ledde sin cykel rakt genom folks nytvättade tvätt som hängde på linor för att torka. Här har jag alltid gått och här ska jag fortsätta gå sa hon argt.

Ett rykte gick bland oss barn där på heden. Hon hade mördat sin man! skjutit honom med ett gevär. En grund grav var grävd i hennes trädgård. Där kunde man tydligt se konturerna av en grävd grav. Vi ungar hade det som hobby att med skräckblandad förtjusning smyga oss dit och kika på graven. Spekulera och förundras.  Ibland upptäckte hon oss och jagade iväg oss med svordomar och ett hagelgevär!!

En norrbottensgård som denna var det kvinnan bodde i

Ja tänk att på den tiden var det inte många som höjde på ögonbrynen om ungarna blev jagad av en halvgalen kvinna med gevär. Tiderna förändras.

Det visade sig när jag blev vuxen och visste lite bättre att kvinnan aldrig varit gift och det fanns ingen försvunnen äkta man som var nedgrävd i någons trädgård. Men det var en spännande historia för oss barn iallafall.

Men att ett flygplan hade störtat där en gång (jag tror under 1a världskriget) störtat i hennes potatisland det stod garanterat i tidningen på den tiden det hände.