Vårt hus i solnedgång en dag i december. Idag har jag varit på min morbrors begravning. Det konstiga är att begravningar är tråkiga och tunga tillställningar, men samtidigt så träffar man en massa släktingar man inte sett på länge och kanske aldrig träffat tidigare. Konstigt är det här i livet några föds andra dör.
I min morbrors fall fick han dö som man kan önska sig. Plötsligt i skogen utan att ha varit sjuk innan. Han behövde inte plågas utan gav sig på väg på morgonen tillsammans med sin bror. De får ut till sina renar och där segnade han bara ner och var död.
Innan snön föll tung över Galgbacken hann han vara hit och hälsa på oss. Det känns så roligt att se sina vänner och släktingar man inte träffat på länge. Jag visste inte då att det skulle vara sista gången vi sågs, då där han satt vid mitt köksbord och som vanligt var glad och bullrig.
Vi får alla en tid här i livet. En del får korta ljus som brinner ut fort andra långa höga ljus som brinner sakta innan lågan släcks. Såna här dagar funderar man mycket över liv, död, olika livsöden och konstiga vägar då livsöden vävs samman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar