Blod svett och tårar

Kalla klara vackra dagar hoppas jag på här framöver. Idag var en sån kanondag.

Tjalve & jag passade på att tidigt åka iväg till mina farbröder i byn Raatukkavaara.  Solen gassade och en klarblå himmel syntes ovanför trädtopparna. Under natten och morgonen var det mellan 8-10 grader kallt men på dagen droppade det från taken och förstås då någon plusgrad. Vi planerar en resa neråt i landet då en syster till dem och en faster till mig nyligen dött.

Kolskeggur fick sig en genomkörare under förmiddagen i både volten och på ridbanan. Svettigt värre var det att rida och träna idag. Dunjackan var på från början men fick snabbt åka av,när svetten började att pärla.

 Arngrim Bärsärk håller på att träna upp sin kondis och tölt så vi tog honom på en uteritt och med på den följde Skrida och Järngrima.

 Plötsligt ser vi hur det blöder om Skrida. Vi försökte undersöka hennes blodiga ben för att se vad som hänt. Men vi såg inget sår och ändå var benen alldeles alldeles super blodiga bägge bakbenen.

Det dessutom rann rätt rejält och bildade pölar där vi stod. Ja det var inte mer än att se till att vi kom hem igen och spola av benen med en vattenslang för att se hur skadan egentligen såg ut.

När benen var något så när rena så hittar vi en konstig lång grej inblodad liksom och såg ut som ett köttstycke hängande (det visade sig nog vara en blodig hudflik tror vi) . Ingen skada syntes ännu och med tanke på hur blodiga benen var rätt så högt upp också fortsatte vi spola och leta var felet kunde sitta.

Allra högst upp typ i ljumsken el där benet sitter ihop med resten av kroppen hittade vi ett sticksår. Hon Skrida har förmodligen trampat på en kvist i skogen som slagit upp under magen och stuckit ett hål där högt uppe.

Just nu verkar det ha slutat att blöda och vår granne veterinär Peter Zaff, Sakajärvi Djurhälsa är på väg ner från Kiruna och ska titta på hur det ser ut.

Positivt är att det slutat blöda. Negativt är att skadan sitter högt upp och kan vara svår att titta på ordentligt och att det finns en möjlighet att kvisten sitter kvar inne i hålet eller en del av kvisten. Men när jag själv har klämt och känt på och kring hålet tycker jag inte det känns som om något finns kvar där inne. Det kan hända också att sårskadan är rätt djup eftersom det blödde så fruktansvärt mycket.

I hela mitt liv har jag varit livrädd för blod, sår och annat äckelpäckel. Bara jag skulle ta sprutor eller kände lukten av lasarett ( som tidigare luktade eter) höll jag på att svimma. För att inte tala om operationer och blod. Hemska tanke !! det snurrade i skallen och många gånger har jag varit så nära att själv svimma när någon blött eller skadat sig. Men hör och häpna under åren som gått och med alla skador som har hänt på olika hästar/katter/hundar och människor har jag lärt mig att hantera även de blodigaste skadorna.

Fast någon sköterska eller läkare skulle jag nog aldrig bli.

Nu ska jag invänta mr Zaff så får vi se om han måste ta tag i nålen och tråden.