Svettig morgon och varm dag.

Väcktes i ottan av ett telefonsamtal. 2 hästar och föl var ute på vift. Nu var goda råd dyra, jag väckte Tjalve och vi hoppade i bilen och körde runt byn och ut på väg  E10 för att spana vilka hästar det kunde vara. Inga hästar syntes på vägen.

I ögonvrån ser jag Tvärmodska och Járnsaxa med sitt föl stå ute i skogen vid en kraftledningsgata. De försvann snabbt inåt skogen. Vi körde efter dem i flera kilometer och spårade dem efter en gammal skogsväg.

Efter en stund svängde hästspåren av från vägen och gick rakt ut i skogen och det var DIMMA man såg inte mycket framför sig. Dimman låg som röken i Salatrakten över skogen.


Jag och Tjalve letade och letade. Vi ringde till Erica Boman som äger Tvärmodska och dessutom bor i byn. Erica och hennes mamma Jeanette kom också för att hjälpa söka. De gick från andra hållet och efter en stund hittade vi alla hästar. Vi kunde få fast den rätt så snabbt och leda hem dem och sätta in dem i stallet igen.

Som tur var var det bara de som smitit från hagen. Där gick ytterligare 3 hästar i samma hage men de höll sig kvar. Det fanns ström i trådarna, men av någon anledning hade den nedersta tråden gått utav och lossnat, så på något sätt hade de tagit sig under tråden och ut.

Här har Erica Boman fotat hur mycket dimma det var och hur det ser ut när modska och JS är inlåsta i stallet efter sin rymning.


Svetten lackade för det var varmt super varmt där på morgonen att få en sån chockstart på dagen och vandra omkring i daggvåt skog. Mycket knott fanns också där i skogen. Det har jag inte upplevt tidigare denna sommar men nu är de här, knotten och svidden


Jag hann inte mer än hem och satte på kaffepannan, så ringer Mårten från gruvan och säger att någon från Poultikasvaara ringt och berättat att ALLA hästar som ´varit i hagen där var försvunna !!!

Jaha då var det dags att försöka hinna klä på sig igen för alla kläderna var ju dyblöta. Åka in till Gällivare och tanka bilen och hämta mer hjälp.

De har haft ett fruktansvärt oväder i byn Poultikasvaara. Flera träd har blåst omkull och bla blåst ner över hästhagen och dessutom har de varit utan ström i flera timmar också fick vi höra. Telefonerna kom jag inte fram på varken Rulles mobil eller hemtelefonen. Det gick inte att få tag på någon av Mårtens föräldrar som har hand om hästarna där.

Jag hann bara sätta mig i bilen för att åka iväg när Mårten ringde igen och sa att de hittat alla hästar och att de var tillbaka i sin hage.

En tur med 5 glada gäster hann vi ändå med på eftermiddagen. Denna gång var det upp och ner vägen, som vi galoppade  på så gott det gick i värmen.