Vi har en häst som heter Vera. Ett högbent smäckert sto. Hon är framåt och pigg hennes bägge föräldrar var framåt och pigga vilket visar sig ha gått i arv till Vera.
Men hon är inte lätt att bada med. Vatten verkar hon sky som pesten. Visst det går att tvinga i henne i vatten och då badar hon. Men det är inte lätt om man jämnför med våra anda hästar. Nu den här sista sommaren har hon visserligen simmat och badat hon också men det har tagit några år.
En vårdag för några år sedan satt jag och red Victor på vår ridbana. Plötsligt började Vicke att bete sig konstigt och var ouppmärksam och blängde och stirrade neråt hagarna. Då ser jag att Vera har gått ner sig i ett djupt vattenfyllt dike.
Där låg hon och kunde inte ta sig upp, för hur hon än försökte så sjönk hennes bakhovar längre och längre ner i dyn och då fick hon inget fäste alls.
Nu var goda råd dyra ! Både jag och Mårten försökte desperat att få upp henne ur det iskalla vattnet. Genom diket så går det en bäck med strömmande iskallt vatten. Hästen kunde snabbt bli nerkyld.
Plötsligt hamnade hon helt på rygg i det kalla vattnet och försökte desperat att komma på rätt sida igen med viftnade ben. Till slut lyckades vi vända henne igen så hon hamnade med benen rätt väg.
Mårten fick stå i det kalla strömmande vattnet och höll på att förfrysa sig själv också.Till slut fick vi se en bred trädgren som stack ut en bit över diket.
Vi lyckades få Veras ena bakhov upp på grenen och då lyckades vi med gemensam hjälp att få upp henne ur diket. Hon kunde liksom ta spjärn med hoven mot grenen.
Snabbt som ögat fick vi ta in Vera på tork och Mårten fick nya varma torra skor och byxor. Alla klarade livhanken, förstås och inga andra men verkar det ha blivit efter den eskapaden, förutom att Vera inte gillar att blöta ner sina hovar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Luften skvallrar om att våren är på gång
Vi har varit upp till Gällivare på begravning. Åkt tåg flyg buss och bil. Konstigt väder där det var bara någon minusgrad och lite snö i nor...

-
Jag har varit på resande fot och bott på stadshotellet i Luleå. Vi skojjade innan på jobbet och jag sa att jag gärna ville bo i det berömda ...
-
Mårtens pappa Rudolf (Rulle) har dött. Han blev hela 95 år och levde hemma i sitt hus ända till för ca 1 vecka sedan. Han har de här sista å...
-
Utanför Gällivare ligger en liten ödeby som heter Nuortikon. (och då menar jag inte Nuortikon station) Här bodde mot slutet av 1800-talet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar