Här på Galgbacken har vi varit sjuka allesammans i vinterkräksjukan. Mer eller mindre har alla blivit sängliggande utan ork. Turligt nog så var det ganska snabbt övergående. Det verkar som om man smittas fort kanske redan efter 6-18 timmar verkar det bryta ut.Sedan håller det i sig under några timmar, varierande från person till person. Gemensamt verkar vara att man iallafall blir väldigt svag och orkeslös under 1 dag.
Här är några bilder på JS när hon rids i veckan
Under veckorna drar alla ridskolegäng ingång. En del har redan börjat men pga att det kalla vädret så har många grupper blivit försenade. Nu är det varmt och skönt och bara någon minusgrad
27 februari 2011
22 februari 2011
Busiga hästar under kalla dagar
Dagarna är varmare nu men kvällarna de här kalla kalla kvällarna gör att man fryser och blir alldeles stel i hela kroppen när man är ute.
Många grupper har blivit inställda hitills. Några har hunnit rida 1-2 ggr men de flesta får vi skjuta på så att folk och fä får rida när det känns trevligare för alla.
Andres Hinzer har återigen varit framme med sin kamera och fotograferat en hel del bilder här när det har varit superkalla men fina vackra dagar. Håll till godo
Bilderna här ovan är tagna i hingsthagen. Tänk så här borde alla hästar få ha det...
Viss fetma finns på några av hästarna men i den här kylan är det bara bra att ha lite övervikt. Det hinner vi justera innan sommaren.
Här är Saeta och Ida som står och funderar.
Anett Forslund kommer med sina hästar Burre och Alfur. De var och hälsade på förra veckan och här kommer Anette och jag ledandes på dem.
Här buser de i hagen och så här snöig kan man se ut på huvudet efteråt
21 februari 2011
GALGBACKENS VÅRTÖLT
Eftersom det ramlat bort vad det kostar att tävla på VÅRTÖLTEN kommer informationen här igen
VÅRTÖLTEN SKER DEN :
19 mars
Start 10,00
Grenar: lätt tölt, Tölt, lätt-4gång, 4-gång
Klasser: 10-13 år 13- 16 år 16 år -
Anmäl via mail ! galgbacken@gmail.com
På anmälan ska det stå
Ditt namn hur gammal du är , din hästs namn och vilken/vilka grenar du ska tävla i
Vid mindre än 3 ekipage i någon klass så slås klasserna ihop
Kostnad: Grenavgift 50:- anmälan 150:- betalas in till BG och glöm ej skriva från vem betalningen är.
Din anmälan vill vi ha senast 13 mars
Vill du boka Galgbackens någon av Galgbackens hästar prata med Anna-Karin
20 februari 2011
Dilles Hallontölt + en Speedpass chock
Nu är dagarna längre och ljusare. Har också blivit varmare och idag på dan var det bara -9 grader.
Idi från Börön med Amanda Kantola
har tävlat idag och de kom på 2.a plats i Hallontölten på Dille.
Bending fra Sperdli med Jessica Lundberg
placerade sig som 3:a i Hallontölten.
Dessutom så har det plötsligt släppt och vår 4-gångshäst Bending har blivit 5-gångare och var med och tävlade i SPEEDPASS 100 meter med Jessica. Där placerade hon sig som 5.a, och det var ju toppenbra eftersom de var flera ekipage med och Jessica/Bending har nyss börjat träna på passen. (det blir nog en passryttare av Jessi iallfall)
Nu kommer de att ställa upp i fler passgrenar och även försöka sig på stilpass.
Bending går bra både i tölten och traven nu och har dessutom fått en mycket bättre bärighet i galoppen så nu kan hon utan problem galoppera på små små volter.
Den här veckan som kommer kommer ridgrupperna att få träna på STÄLLNING RESP BÖJNING med hästarna. Vi ska även fokusera mycket på sistar och handställning.
Idi från Börön med Amanda Kantola
har tävlat idag och de kom på 2.a plats i Hallontölten på Dille.
Bending fra Sperdli med Jessica Lundberg
placerade sig som 3:a i Hallontölten.
Dessutom så har det plötsligt släppt och vår 4-gångshäst Bending har blivit 5-gångare och var med och tävlade i SPEEDPASS 100 meter med Jessica. Där placerade hon sig som 5.a, och det var ju toppenbra eftersom de var flera ekipage med och Jessica/Bending har nyss börjat träna på passen. (det blir nog en passryttare av Jessi iallfall)
Nu kommer de att ställa upp i fler passgrenar och även försöka sig på stilpass.
Bending går bra både i tölten och traven nu och har dessutom fått en mycket bättre bärighet i galoppen så nu kan hon utan problem galoppera på små små volter.
Den här veckan som kommer kommer ridgrupperna att få träna på STÄLLNING RESP BÖJNING med hästarna. Vi ska även fokusera mycket på sistar och handställning.
18 februari 2011
Ridskolorna inställda hela vecka 7
Ridskolorna har blivit inställda vecka 7 pga att det varit så fruktansvärt kallt mellan -27- - 40 grader på kvällarna.
Under vecka 6 var det också kallt och bara måndags/ons/freds grupperna har ridit sin 1.a gång.
Vi är bjudna på bröllop på lördag och ska upp till Stora Sjöfallet. Jag hoppas verkligen att det blir varmare för vi måste ha folk här på gården som eldar i vår panna + ser till att alla hästar/hundar/katter/hönor och tuppen har det bra i kylan.
Jag minns inte under hela min livstid att det varit så här länge kallt. I princip ända sedan i slutet av november har det varit väldigt väldigt kallt.
Snön är däremot ganska mjuk så det verkar lätt för djuren att gräva i snön och komma ner till marknivå.
15 februari 2011
-41 grader och köldrekord
Idag var det kallaste dagen på alla år vi bott här. Utanför Hakkas hade det varit
-46 grader enligt en bekant till mig som körde där i morse. Vi hade -41 när jag klev upp och nu mitt på dagen är det bara -30.
Jag trodde våra hönor skulle ha frusit ihjäl men där inne var det varmt och skönt.
Hästarna verkar trivas de äter, sover, rullar sig och leker som vanligt.
För mig gick det sämre. I morse skulle jag kontrollera hur det såg ut med vatten i våra termobarer. Det är en sån där dunke som vattnet till hästarna hålls uppvärmt i.
Det var fruset och jag tog mina nya varma Icebug skor och stampade till kraftigt för att krossa ishinnan som bildats på vattnet.
Jag stampade och stampade och plötsligt hade jag hela foten nedsänkt i baljan och dyvåt sko.
Men det gick ganska bra just då, fast när jag en stund senare kom in så gick inte skon att få av. Den hade frusit fast på foten och det var helt omöjligt att kunna få upp skosnörena.
Med risk för att få en hjärtinfarkt höll jag länge på att "bängla" och bända för få av mig skon. Helt lätt var det inte och jag fick nästan ta och fundera vem jag skulle ringa till som kunde komma och få av mig skon. Men till slut lyckades jag och nu är skon på tork...
13 februari 2011
Kallt igen...
I morse hade vi -32 grader. Inte kul men solen sken och det var en toppen vacker dag.
Mitt på dagen var det ändå bara ca 20 grader och vi var flera som red i olika omgångar.
Några red ut på längre tur men jag stannade hemma och tränade Bassi på ridbanan samtidigt som Anette red med sin Burre.
Här har Malin och Raesir och Tove och Nama kommit tillbaka efter en tur ute.
Vi får se hur den här kommande veckan blir. Om man ska tro på väderprognosen så kommer ridskolorna under veckan att bli inställda pga kyla. Men vi får se och hoppas att det blir varmare.
Mitt på dagen var det ändå bara ca 20 grader och vi var flera som red i olika omgångar.
Några red ut på längre tur men jag stannade hemma och tränade Bassi på ridbanan samtidigt som Anette red med sin Burre.
Här har Malin och Raesir och Tove och Nama kommit tillbaka efter en tur ute.
Vi får se hur den här kommande veckan blir. Om man ska tro på väderprognosen så kommer ridskolorna under veckan att bli inställda pga kyla. Men vi får se och hoppas att det blir varmare.
12 februari 2011
Full rulle på Galgis
Idag har det varit full rush här på Galgis. Kerstin,Andreas,Peter, Nina, Malin och Tove for ut på en tur i skogen.
Andreas
Mårten tog Brenna och Kristin tog Vinur och de for på en lite kortare tur efter något skogsspår.
Här är Kristin som även nu även kallas BORKA Kristin
Tyr och Snaedis reds på banan av mig. Linnea H och Sofie red med några hästar på ridbanan.
Suorvanen Lena var här på besök + Maja, Halle och Rulle.
I sin röda mundering står självaste Sourvanen Leena, eller Vaaraliinen Lena
Anette Forslund kom med sina hästar Alfur (Snaedis vackra avkomma med Axjon) + sin andra häst Burre. Alfur kände igen sig och gnäggade till sina kompisar i hingsthagen som svarade glatt tillbaka.
Anette red med Burre på vår ridbana och han var så fin och duktig. Hon har ridit in honom bra. Han flyttar sig lätt och ledigt åt båda hållen för skänklarna. Han kan böja sig fint åt bägge hållen. Han töltar, travar och galopperar bra.
Hans trav är stakare än tölten än så länge. Burre är helt okomplicerad och lätt att ha att göra med.
Imorgon ska Burre med på en tur i skogen. Jag tänker ta med mig Tyr med sina lååånga ben och Mårten tar nog Sture, Peter och Nina och säkerligen några fler följer med
Kerstin o Viktor
Här rider Musta Petteri och Kaunis Nina som hon vill kallas.
Anmälningar till GALGBACKENS VÅRTÖLT HAR BÖRJAT RAMLA IN..
PETER ! MÅRTEN ! TOMAS ! NI GLÖMMER VÄL INTE ATT NI HAR LOVAT ATT ANMÄLA ER I ÅR !!
Några av bilder har fotats av Andreas Hinzer den stolta ägaren till Tinna från Kambo
11 februari 2011
Varför Vera Vill Verkligen Vägra Vatten
Vi har en häst som heter Vera. Ett högbent smäckert sto. Hon är framåt och pigg hennes bägge föräldrar var framåt och pigga vilket visar sig ha gått i arv till Vera.
Men hon är inte lätt att bada med. Vatten verkar hon sky som pesten. Visst det går att tvinga i henne i vatten och då badar hon. Men det är inte lätt om man jämnför med våra anda hästar. Nu den här sista sommaren har hon visserligen simmat och badat hon också men det har tagit några år.
En vårdag för några år sedan satt jag och red Victor på vår ridbana. Plötsligt började Vicke att bete sig konstigt och var ouppmärksam och blängde och stirrade neråt hagarna. Då ser jag att Vera har gått ner sig i ett djupt vattenfyllt dike.
Där låg hon och kunde inte ta sig upp, för hur hon än försökte så sjönk hennes bakhovar längre och längre ner i dyn och då fick hon inget fäste alls.
Nu var goda råd dyra ! Både jag och Mårten försökte desperat att få upp henne ur det iskalla vattnet. Genom diket så går det en bäck med strömmande iskallt vatten. Hästen kunde snabbt bli nerkyld.
Plötsligt hamnade hon helt på rygg i det kalla vattnet och försökte desperat att komma på rätt sida igen med viftnade ben. Till slut lyckades vi vända henne igen så hon hamnade med benen rätt väg.
Mårten fick stå i det kalla strömmande vattnet och höll på att förfrysa sig själv också.Till slut fick vi se en bred trädgren som stack ut en bit över diket.
Vi lyckades få Veras ena bakhov upp på grenen och då lyckades vi med gemensam hjälp att få upp henne ur diket. Hon kunde liksom ta spjärn med hoven mot grenen.
Snabbt som ögat fick vi ta in Vera på tork och Mårten fick nya varma torra skor och byxor. Alla klarade livhanken, förstås och inga andra men verkar det ha blivit efter den eskapaden, förutom att Vera inte gillar att blöta ner sina hovar.
Men hon är inte lätt att bada med. Vatten verkar hon sky som pesten. Visst det går att tvinga i henne i vatten och då badar hon. Men det är inte lätt om man jämnför med våra anda hästar. Nu den här sista sommaren har hon visserligen simmat och badat hon också men det har tagit några år.
En vårdag för några år sedan satt jag och red Victor på vår ridbana. Plötsligt började Vicke att bete sig konstigt och var ouppmärksam och blängde och stirrade neråt hagarna. Då ser jag att Vera har gått ner sig i ett djupt vattenfyllt dike.
Där låg hon och kunde inte ta sig upp, för hur hon än försökte så sjönk hennes bakhovar längre och längre ner i dyn och då fick hon inget fäste alls.
Nu var goda råd dyra ! Både jag och Mårten försökte desperat att få upp henne ur det iskalla vattnet. Genom diket så går det en bäck med strömmande iskallt vatten. Hästen kunde snabbt bli nerkyld.
Plötsligt hamnade hon helt på rygg i det kalla vattnet och försökte desperat att komma på rätt sida igen med viftnade ben. Till slut lyckades vi vända henne igen så hon hamnade med benen rätt väg.
Mårten fick stå i det kalla strömmande vattnet och höll på att förfrysa sig själv också.Till slut fick vi se en bred trädgren som stack ut en bit över diket.
Vi lyckades få Veras ena bakhov upp på grenen och då lyckades vi med gemensam hjälp att få upp henne ur diket. Hon kunde liksom ta spjärn med hoven mot grenen.
Snabbt som ögat fick vi ta in Vera på tork och Mårten fick nya varma torra skor och byxor. Alla klarade livhanken, förstås och inga andra men verkar det ha blivit efter den eskapaden, förutom att Vera inte gillar att blöta ner sina hovar.
9 februari 2011
Solen skiner
Ett strålande vackert väder har vi idag. Igår var det raka motsatsen och det var snörök och snökaos så att man inte såg något framför sig när man körde på vägen från Gällivare och till Galgbacken.
Idag har jag tagit mig tid och varit ute med kameran i högsta hugg och fotat lite nya bilder.
Bla på Adam från Kambo som leker i hagen.
Heimdal och Vinur söker sig ofta tillvarandra och trivs ihop
Tyr är flockens ledare och han är så snäll och bra på att ta hand om sin flock. En riktig toppenkille. Men han har så låånga ben så nu ska vi träna honom att få en renare tölt. Tölten kan ibland vara lite passaktig och nu ska han också tränas med att öka sin trav.
4 februari 2011
Saloon Gallow hill
En saloon kommer att finnas till hösten på Galgbacken. Ett av uthusen är tömt och ska inredas till saloon så fort snön har smält bort.
Den kommer att hyras ut med bartender, piano, mat och dryck till privatpersoner och företag. Även andra är välkomna att gästa denna saloon. Mer info kommer så fort vi får allt klart.
Målet är att den ska vara klar till vårt vuxenridläger som kommer att ske i augusti
Sagas saga
En gång föddes det på en gård i Hälsingland en liten häst som fick heta Saga. Livet gick sin gilla gång.
Men det var något särskilt med den här hästen. Den tyckte om att vara mamma.
En morgon fanns ett litet föl i hagen där Saga var. Saga var bara 3 år gammal och verkade inte förstå vad som hänt.
De andra äldre stona i hagen försökte lägga beslag på det lilla fölet och Saga stod bara och tittade på. Tur nog så
upptäckte människorna detta och såg till att Saga fick sitt föl.
Åren gick och Saga köptes av en familj utanför Uppsala någonstans. Där bodde hon i deras villaområde.
Jag har tror till och med att hon bodde i deras garage. Familjen hade flera barn och där trivdes säkert Saga ypperligt.
Men ödet ville annorlunda, om det var så att grannarna klagade eller att jobbet tog för mycket tid eller ?? annars vet jag
inte men, Saga var tillbaka på sitt födelseställe och skulle säljas till någon annan. Nu hade hon hunnit bli 5 år om jag inte
minns alldeles fel.
Ett sällskap från nordligaste Lappland nämligen Gällivare åkte ner för att tävla, lämna av ett hingstföl till denna gård där
Saga fanns. På den resan hände det mycket. Saga åkte med sällskapet upp i transporten norrut igen. Nu skulle hon bli
ny häst till en liten flicka i Gällivare.
Här uppe kom Saga att bo i många år. Det som är det roliga i det hela med hennes livsöde är nämligen detta.
De som ägde Saga hade en häst till en unghingst som inte bodde hemma hos Sagas familj.
Den bodde hos deras grannar. Hingsten kastrerades och togs hem, men den rackarn hade ett skott kvar och det tog.
Utan att någon visste något så hade Saga igen ett föl i magen. 10 månader senare så syntes sparkar tydligt och då först blev omvärlden medveten om vad som fanns i magen. Efter ytterligare 1 månad föddes en litet skäcksto, som
fick namnet Saeta.
Något år gick och en morgon står grannen spritt språngande naken i toaletten och tittar ut genom fönstret. Vad ser hon!jo Saga som går omkring på deras gård med en massa hingstar. Tillsammans vandrar de lungt och fint tillsammans.
Grannen fick panik, på med morgonrocken in med Saga i stallet och in med de andra hästarna i hagen. Reparera hagen så gott det gick och sedan meddela ägaren till Saga vad som hänt.
Ingen fara, sa ägaren vi ger henne en abortspruta. Sagt och gjort traktens veterinär fick rycka ut och spruta Saga. Månaderna gick magen växte och trots abortspruta födde hon ett till föl återigen. Den här gången blev det en liten pojke som föddes i november.
För att han blev så sent född på året fick han namnet Frosti.
Saga såldes igen neråt i Sverige efter några år och hur hennes vidare öde blev har jag i skrivandets stund ingen aning om.
Men historien slutar inte där !
Den först familjen som ägde Saga flyttade upp till en liten svensk stad i mellan Sverige. Där annonserade de ut sin fina transport på
blocket. Vi såg annonsen och åkte ner och hämtade transporten från den här familjen. Långt senare av en slump fick vi veta att det var Sagas första ägare som vi köpt transporten av.
Lite märkligt eller hur ?
Ännu en stund senare ringer en vän till mig och berättar att det finns ett sto till salu i södra Sverige. Hon hade fått info om detta sto via
facebook och tyckte priset var rimligt. Jag ringer upp kvinnan och frågar om hästen. Ja säger hon den kommer från dina trakter och heter
Saeta från Sakajärvi !!!
Va !! helt chockad är jag och frågar när vi kan ta upp hästen med Greens hästtransport. Nja säger hon,Saeta finns faktiskt utanför Boden just nu.
Sagt och gjort vi packade in oss i bilen och körde med transport till Boden. Sara som bor på vår gård provade Saeta och föll för henne.
Så nu har Saeta kommit tillbaka till sin födelseplats Sakajärvi.
Lite märkligt eller hur ?
Historien här är alldeles sann. För det är nämligen jag som är grannen till Sagas ägare nr 2
Här syns Saeta och Ida springa i hagen hos oss. Saeta är den mörkare skäcken
Men det var något särskilt med den här hästen. Den tyckte om att vara mamma.
En morgon fanns ett litet föl i hagen där Saga var. Saga var bara 3 år gammal och verkade inte förstå vad som hänt.
De andra äldre stona i hagen försökte lägga beslag på det lilla fölet och Saga stod bara och tittade på. Tur nog så
upptäckte människorna detta och såg till att Saga fick sitt föl.
Åren gick och Saga köptes av en familj utanför Uppsala någonstans. Där bodde hon i deras villaområde.
Jag har tror till och med att hon bodde i deras garage. Familjen hade flera barn och där trivdes säkert Saga ypperligt.
Men ödet ville annorlunda, om det var så att grannarna klagade eller att jobbet tog för mycket tid eller ?? annars vet jag
inte men, Saga var tillbaka på sitt födelseställe och skulle säljas till någon annan. Nu hade hon hunnit bli 5 år om jag inte
minns alldeles fel.
Ett sällskap från nordligaste Lappland nämligen Gällivare åkte ner för att tävla, lämna av ett hingstföl till denna gård där
Saga fanns. På den resan hände det mycket. Saga åkte med sällskapet upp i transporten norrut igen. Nu skulle hon bli
ny häst till en liten flicka i Gällivare.
Här uppe kom Saga att bo i många år. Det som är det roliga i det hela med hennes livsöde är nämligen detta.
De som ägde Saga hade en häst till en unghingst som inte bodde hemma hos Sagas familj.
Den bodde hos deras grannar. Hingsten kastrerades och togs hem, men den rackarn hade ett skott kvar och det tog.
Utan att någon visste något så hade Saga igen ett föl i magen. 10 månader senare så syntes sparkar tydligt och då först blev omvärlden medveten om vad som fanns i magen. Efter ytterligare 1 månad föddes en litet skäcksto, som
fick namnet Saeta.
Något år gick och en morgon står grannen spritt språngande naken i toaletten och tittar ut genom fönstret. Vad ser hon!jo Saga som går omkring på deras gård med en massa hingstar. Tillsammans vandrar de lungt och fint tillsammans.
Grannen fick panik, på med morgonrocken in med Saga i stallet och in med de andra hästarna i hagen. Reparera hagen så gott det gick och sedan meddela ägaren till Saga vad som hänt.
Ingen fara, sa ägaren vi ger henne en abortspruta. Sagt och gjort traktens veterinär fick rycka ut och spruta Saga. Månaderna gick magen växte och trots abortspruta födde hon ett till föl återigen. Den här gången blev det en liten pojke som föddes i november.
För att han blev så sent född på året fick han namnet Frosti.
Saga såldes igen neråt i Sverige efter några år och hur hennes vidare öde blev har jag i skrivandets stund ingen aning om.
Men historien slutar inte där !
Den först familjen som ägde Saga flyttade upp till en liten svensk stad i mellan Sverige. Där annonserade de ut sin fina transport på
blocket. Vi såg annonsen och åkte ner och hämtade transporten från den här familjen. Långt senare av en slump fick vi veta att det var Sagas första ägare som vi köpt transporten av.
Lite märkligt eller hur ?
Ännu en stund senare ringer en vän till mig och berättar att det finns ett sto till salu i södra Sverige. Hon hade fått info om detta sto via
facebook och tyckte priset var rimligt. Jag ringer upp kvinnan och frågar om hästen. Ja säger hon den kommer från dina trakter och heter
Saeta från Sakajärvi !!!
Va !! helt chockad är jag och frågar när vi kan ta upp hästen med Greens hästtransport. Nja säger hon,Saeta finns faktiskt utanför Boden just nu.
Sagt och gjort vi packade in oss i bilen och körde med transport till Boden. Sara som bor på vår gård provade Saeta och föll för henne.
Så nu har Saeta kommit tillbaka till sin födelseplats Sakajärvi.
Lite märkligt eller hur ?
Historien här är alldeles sann. För det är nämligen jag som är grannen till Sagas ägare nr 2
Här syns Saeta och Ida springa i hagen hos oss. Saeta är den mörkare skäcken
3 februari 2011
FUXAR
Bästa hästfärgen enligt Mårten är Fuxar. Vi brukar hamna i diskussioner om färgerna ibland
och hur vissa hästar är eller kan tänkas/tros/antas vara med de olika färgerna.
Hos islandshästen tror jag nästan att fuxar är överrepresenterade.
I de flesta flockar man ser dominerar de fuxfärgade hästarna.
De kan också givetvis vara stor skilland mellan de olika fuxarna
enl wikipeida så står det enligt
En fuxfärgad häst är rödbrun över hela kroppen med man och svans
i samma, eller ljusare, nyans.
En fux med flax-anlag har ljus man och svans och är ofta ljusare på nederdelen av benen.
Flaxfux-färgen förväxlas ofta med silver och isabell/palomino
En mörk fux kallas svettfux, leverfux eller ibland sotfux. Numera ska svettfuxen kallas för mörk fux.
Namnen på färgerna kan variera mellan olika land och raser, och ofta är de inte direkt översättningsbara
Benämningen fux kommer av det tyska språkets namn på samma hästfärg,
fuchs eller fuchsfarbig. "Fuchs" betyder "räv" och "fuchsfarbig" betyder "rävfärgad",
båda syftande på rödrävens rödbruna färg.
och hur vissa hästar är eller kan tänkas/tros/antas vara med de olika färgerna.
Hos islandshästen tror jag nästan att fuxar är överrepresenterade.
I de flesta flockar man ser dominerar de fuxfärgade hästarna.
De kan också givetvis vara stor skilland mellan de olika fuxarna
enl wikipeida så står det enligt
En fuxfärgad häst är rödbrun över hela kroppen med man och svans
i samma, eller ljusare, nyans.
En fux med flax-anlag har ljus man och svans och är ofta ljusare på nederdelen av benen.
Flaxfux-färgen förväxlas ofta med silver och isabell/palomino
En mörk fux kallas svettfux, leverfux eller ibland sotfux. Numera ska svettfuxen kallas för mörk fux.
Namnen på färgerna kan variera mellan olika land och raser, och ofta är de inte direkt översättningsbara
Benämningen fux kommer av det tyska språkets namn på samma hästfärg,
fuchs eller fuchsfarbig. "Fuchs" betyder "räv" och "fuchsfarbig" betyder "rävfärgad",
båda syftande på rödrävens rödbruna färg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
En vacker höst
Hösten har rusat fram september och nu redan är vi i slutet av oktober. Här nere har vi haft varmt och soligt. Hoppas den fina hösten fortsä...
-
Jag har varit på resande fot och bott på stadshotellet i Luleå. Vi skojjade innan på jobbet och jag sa att jag gärna ville bo i det berömda ...
-
Utanför Gällivare ligger en liten ödeby som heter Nuortikon. (och då menar jag inte Nuortikon station) Här bodde mot slutet av 1800-talet...
-
Ridbanan är hal som is och det är lite svårt att rida och träna där trots att man har broddar. Men vi har fullt upp med olika hästar o...