Reagerar vi ? och Hur ?

Igår blev jag vittne till hur 3 ungdomar trakasserade en man och hans lille pojke.

En man kom gående efter en upplogad gångväg i centrala Gällivare och höll sin lilla ca 4-års pojke i handen. Plötsligt ser jag hur mannen börjar gestikulera och prata med 2 av pojkarna.




En av pojkarna håller en snöboll i handen. Jag vet inte vad som orsakat att mannen börjar prata med pojkarna om någon slängt en snöboll eller sagt något men jag såg att stämningen blev spänd.




I detta läge dyker en tredje pojke upp som slänger en snöboll rakt i ryggen på mannen.
BRA SIMON !! ropar pojken som uppenbarligen är den mest aktive i diskussionen med mannen.

Pojken som slängt snöbollen springer iväg. Mannen blir ännu mer upprörd och diskuterar med pojkarna som slänger käft tillbaka.



Mannens lilla pojke ser helt förskräckt ut och tittar på sin arga pappa med förskräckta ögon och ännu räddare är han för pojkarna som beter sig hotfullt mot hans pappa och honom.

Då känner jag att jag blir ARG jätte arg och stegar dit med bestämda steg.

En av grabbarna slänger ur sig rasistiska rop till mannen som givetvis blir ännu argare och försöker ta fast i en av pojkarna som också springer iväg en bit bort.

Jag diskuterar med pojkarna och frågar vad de håller på med egentligen och försöker samtidigt lugna mannen som är arg och uppgiven.

Här finns flera saker som jag reagerar och funderar över.

1) Här går en man helt fredligt på en gågata med sitt barn och blir, nedvärderad och snöbolls föremål. Okey det hade kanske kunnat hända vem som helst.. eller ??

2) Attityden senare hos pojkarna, som ivrigt påhejade snöbollskastaren och var riktiga ”grisar” mot mannen.

3) Andra människor som stod på parkeringen en bit bort och inte REAGERADE… Är vi folk så ynkryggade och fega att man inte bryr sig om något sånt här händer.. eller överreagerar jag ???

4) Tänk om mitt eget barn gjort något liknande ? hur hade jag som förälder reagerat ? är det ett föräldrafel, brist på uppfostran eller ?? kanske mitt barn gjort något liknade och jag inte vet om det ?

5) Den lille pojken som ser sin pappa bli föremål för snökastning och mobbing av andra barn (16 åringar). Han var såg så rädd och förskräckt ut. Inte tror jag han kan känna någon trygghet. Att sånt här händer mitt framför ögonen på folk.

6) Det känns nästan som om stämningarna börjar likna det som fanns under 1930-1940 talets Tyskland. Jag vill inte vara med om det !!

Vad gjorde jag sedan. Jo jag tog kontakt med skolpersonal och en av pojkarnas förälder. Jag vet bara vem den ena pojken är men nu hoppas jag och tror att den föräldern pratar med de andra grabbarnas förälder och att skolan pratar mer om sånt här också med alla elever.
(Fast det tycker och tror jag att man också gör och har gjort under alla åren efter 2:a världskriget)

Dagen innan läste jag i NSD om en kvinna från Etiopien som skulle åka buss mellan Gällivre och Malmberget. I bussen var det fullt av barn i 10-12 års åldern. Det fanns en ledig plats vid en pojke och kvinnan frågade om hon kunde sitta där. Nej svarade pojken inte kan jag sitta brevid dig. Han reste sig och gick iväg. Hela bussen skrattade !!! Kvinnan kände sig kränkt så klart ! vem hade inte gjort det.

Det här händer och det är våra barn som gör sånt här…….

Hur ska vi göra ? Hur blev det så här ?