En av mina bästa vänner är död ! Det känns overkligt och jag sitter här hemma och gråter.
Vi har haft så mycket roligt ihop under åren som gått. Vi träffades i början av -90-talet då vi hade häst i samma stall och sedan dess har vår vänskap vuxit. Många roliga och minnesvärda stunder, jordgubbsplockning, ridturer, sköna promenader och för att inte tala om alla långa och intressanta samtal vi haft. Vissa gånger var det inte alltid så roligt som när hennes häst dog i en olycka eller hennes hund blev gammal och fick avlivas.
Men innuti kroppen så fanns något som ingen visste om. Det växte och växte och förstörde. Det fanns inget att göra, ingen operation, ingen medicin, ingen underkur inget mirakel som kunde rädda henne.
Jag hoppades och hoppades att de (läkarna) skulle säga, ja men nu har vi kommit på att vi kan ta bort tumören på det här sättet, eller att de skulle säga Cellgiftet verkar och om någon månad så kommer du att bli lika frisk och kry som tidigare igen
Men så funkar det inte och man kan inte bestämma vilka som ska dö och vilka som ska få leva. Det känns så orättvist när unga människor dör. Vare sig det är i en olycka eller sjukdom.
Just nu vill jag inte skriva mer idag.
4 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En vacker höst
Hösten har rusat fram september och nu redan är vi i slutet av oktober. Här nere har vi haft varmt och soligt. Hoppas den fina hösten fortsä...
-
Jag har varit på resande fot och bott på stadshotellet i Luleå. Vi skojjade innan på jobbet och jag sa att jag gärna ville bo i det berömda ...
-
Utanför Gällivare ligger en liten ödeby som heter Nuortikon. (och då menar jag inte Nuortikon station) Här bodde mot slutet av 1800-talet...
-
Ridbanan är hal som is och det är lite svårt att rida och träna där trots att man har broddar. Men vi har fullt upp med olika hästar o...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar