OVE TILLBAKA

Vår katt Ove är hemma igen !!!

Han har varit försvunnen sen skärtorsdagen. Vi trodde att en mård eller en kungsörn tagit och ätit upp honom.

Nu visade det sig att han varit inne i Gällivare. En bekant till mig som bor i Gällivare Lena-Maria Öderyd var och promenarade efter strandpromenaden vid Vassaraälven. Helt plötsligt så sprang en katt fram ur skogen och ville vara i famnen och följde efter henne. Alldeles villrådig om hur hon skulle göra så ringde hon sin pappa som fick hämta henne, systern och Ove.

Hon tog hem honom i går kväll och gav honom mat. Han åt och var jättehungrig. L-M började forska i vems katt det kunde vara. Hon kände igen typen då vi är flera som har kullsyskon. Alla är lika kärvänliga och mysiga.

Ove var inte mager och såg ut att må ganska bra. Han måste ha åkt i någons bil till stan. Antingen har någon plockat med honom eller så har han smitit in i någons bil av misstag.

Väl här hemma blev Ruff alldeles till sig av glädje och viftade med svansen och var så jätte glad. Han och Ove brukade sova ihop. Ove själv stack iväg och gömde sig under sängen i sovrummet först men kom strax fram och gjorde det han gillar bäst, ÅT.




Det är inte för inte han kallas tjock-Ove. Kattis och Stygg var mindre glada de bara nosade på varanda och gick sedan åt varsitt håll. Men de fräste inte åt varandra och de var inte de minsta sura på varandra och så nog är det Ove som kommit hem alltid.

Han hade kvar sitt gula nithalsband runt halsen också. Det som Ida-Maria och Amanda köpt på marknaden åt honom.

När Lena-Maria ringde mig på jobbet och frågade om vi hade en katt borta så trodde jag först hon skojjade. Jag hade precis träffat hennes mamma och lilla-syster 10 min innan L-M ringde om Ove. Det var jättekonstigt.

Men jag trodde att det var fel katt ända till hon sa att den hade ett gult nithalsband runt halsen. Ja men visst det var ju OVE !