Efter några timmar började telefonerna att ringa och massor av folk ringde och undrade om det var vår häst som blivit överkörd av en smitare på väg E10.
Neej fick jag säga, men det ligger en död älg vid vägkanten. För säkerhets skull fick jag ringa hem och fråga Mårten som hunnit hem före om alla hästarna var hemma. Jajamen de var alla trygga i sina hagar och älgen var kvar vid vägkanten men flyttad av någon traktor upp mot snövallen istället för att ligga mitt på en mötesplats.
Varje år körs det ihjäl en hel drös av älgar som passerar mellan den riksbekanta stenbron och Liikavvaraby. Man kan nästan säga att det är en motorväg för älgar som korsar E10. Så ni som passerar där på vägen, lätta gärna på gasen så får man hoppas att man hinner se de stora djuren som vill passera över vägen, innan man fått dem på motorhuven.
Annars i dessa dagar funderar man på den stackars Carolin som försvann alldeles här nära oss och hittades dödad efter att ha varit borta i några veckor. Den dagen minns jag så tydligt för vi åker förbi Stenbron varje dag och den här veckan passerade vi stenbron vid 16,00 förutom denna fredag då vi var lite sena.
Hursomhelst så var det en så vacker och strålande dag. Massor av folk som grillade och njöt av det fina vädret. Jag skyndade mig hem och passade på att rida på vår hingst Bassi som var under inridning just då. Några grannar från byn kom förbi och vi drack kaffe och pratade som vi brukar en alldeles vanlig fin höstkväll. Tänk att just då har en människa i närheten förmodligen kämpat för sitt liv och gärningsmannen var inte, som vi alla trodde någon främmande långtradarchafför utan en tillsynes helt vanlig Gällivarebo.
Det är svårt att begripa att sånt kan hända här i Norrbottens inland med de få invånare som bor här. Nu ska rättegången i fallet börja nästa vecka och många hoppas nog på att kunna få svar på vad som egentligen hände den där fina fredagkvällen i september.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar